tanyataz

Hämtade vi Tanya på Arlanda flygplats. Där satt hon i en transportbur. Vilsen och troligtvis en smula förvirrad.



Här börjar äventyret! Haha...det ser ut som om mina tänder inte får rum i munnen på mig! Där är vi på Arlanda tillsammans med de andra hundarna som kom. Jag minns att vi funderade, Per och jag, på väg till Arlanda. Vi kände oss som två helt tokiga människor. Vad hade vi gett oss in på? Hur skulle det här gå? Var hon rädd? Var hon skygg? Tänk om hon var fullkomligt helvild? Skulle vi klara av det? Tankarna virrvlade runt.........Vad skulle Zebbe, våran bestämda hanhund säga? Tänk om vi felbedömt situationen? Zebbe kanske skulle hata henne och inte alls uppskatta henne? Oj, oj......fjärilar i magen, så det kanske inte var så konstigt att tänderna "hoppade ut"?!



Vi åkte hem. En resa på strax över 50 mil. Tanya låg längst bak i i skuffen och jag satt i baksätet. Hon sov större delen av resan. När vi kom hem var det mörkt och regnade. Per hämtade ut en sur golden. Sur för att han inte fått åka med oss i bilen, sur för att det stod en främmande hund på utsidan och skällde på honom. Zebbe hatade att bli utskälld. Speciellt om han inte hunnit konstatera om det var en tik. Hanhundar skulle plattas till. 

Tanya stod bakom mina ben och gömde sig. Vi tog en promenad i regnet. Zebbe först med husse. Jag bakom med Tanya. När vi kom in behöllt vi kopplet på zebbe och släppte Tanya så hon skulle få lukta in sig. Zebbe vrålade om hon kom för nära och Tanya pep ynkligt. Per och jag delade på oss. Tanya och jag sov i min sons rum med stängd dörr. Zebbe gick med husse för att sova. 

Tidigt morgon tog vi en promenad tillsammans med hundarna. Det gick lite bättre. Zebbe blängde på Tanya och hon höll sig på avstånd. När vi kom hem tittade Per och jag på varandra och bestämde oss för att släppa dem. Tanya hade tydligt visat att hon inte tänkte utmana Zebbe så vi kände att det kunde säkert gå bra. Det gjorde det. Zebbe visade med hela kroppen att "det jag som bestämmer" och Tanya vek undan. 



Det gick bättre och bättre. Det fick ta den tid det gjorde. Båda fick närma sig i sin egen takt. Tanya följde mig som en skugga. Hon vågade den första tiden inte gå förbi Zebbe själv. Vi fick gå emellan som en sköld. Tanya var med mig in på toa. Minns att hon till och med somnade med huvudet mellan mina fötter, vilandes på mina trosor. Till och med i duschen var hon med. Var inte jag hemma vandrade hon med husse. 

Zebbe och Tanya lekte kamplekar. Att brottas gjorde de aldrig, inte heller jagade de varandra. Däremot konde Tanya gå flera varv runt Zebbe när han sov, för att få igång honom. Tanya blev modigare och modigare. Tillslut snodde hon ben från Zebbe, när han släppte dem. När han råkade hämta luft, eller vila. Hon kunde stå och glo på honom hur länge som helst.

Det är en spännande tid, den första tiden med sin hund. Vem är den? Vad har den för personlighet? Stämmer det som sagts om den? Jo, för Tanyas del stämde allt. Jag har så svårt att tänka mig henne i ett hundhäng i Spanien. Hon hade tidigare levt med en egen husse, men lämnats in där. Hon var ingen gatuhund, utan van att få vara nära en människa. Jag förstår beskrivningen från hemsidan av en hund som följde volontärerna och som ville vara nära hela tiden. Så är hon fortfarande. Hon är verkligen en hund som vill vara nära. Hon behöver det. Samtidigt har hon inte separationsångest. Det går att lämna henne ensam utan att hon skäller konstant eller äter upp både ätbara saker och inte ätbara saker. 

Det har varit mycket spännande år, dessa år med Tanya. Hon är en rolig hund och framförallt så kärleksfull. Hon pratar så mycket. Har så tydliga signaler vad hon vill. Slänger med tassarna, buffar med huvudet. 

När Zebbe fick somna in och Taz flytta till oss började en ny tid för Tanya. Taz var också ett livsfarligt monster, men det gick över ganska fort. De två leker med varandra på ett helt annat sätt. Taz är den som bestämmer, men han och Tanya brottas så att möblerna far omkring. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur roligt de har med varandra. 

Ja du, Tanya! Livet har verkligen varit ett äventyr för dig. Jag är så glad och tacksam för att jag får dela det med dig. Du lär mig så mycket och har lärt mig massor. Det finns de som påstår att du är bortskämd, men jag tror varken du eller jag kan hålla med om det......... 

Här följer fler bilder från dessa tre år:



Första gången hon blev trimmad! Jag kom hem från jobbet och skrek: "Nä men, vad har hänt! Kära nå´n, älskade säl!"



"Kissa du så spanar jag"



I fjällen -05. Det är faktiskt i mitten på maj!



Totalt galen i att bada. Här i sommarstugan. Det stället hon får vara lös och bada på. Annars gäller långlina. Hon vägrar nämligen att komma upp. Det spelar ingen roll på vilket sätt man försöker. Hon vägrar.



Tanya och Poppy på besök i Hova. Vi ville se om Tanya och Poppy kände igen varandra. Poppy vistades i samma hundhäng som Tanya och det finns kort därifrån på dem tillsammans. Husse Per är också väldigt kär i Poppy. Det var han redan inna besöket och inte blev det bättre efteråt. Nä, de kände inte igen varandra dessa två hundar. Inte vad vi kunde ana oss till. Fast det var ruskigt trevlig ändå! (-05)



Tanya har en mycket barnslig matte! Här ett försök till julkort..........



En typisk sovar-bild på Tanya



Avslutningsvis denna bild på Taz och Tanya. Tidigt i juni var det varmt och jag kokade buljong som jag frös in i olika bunkar och plastpåsar. I med en liten korvsnutt och du har en jätte poppis avsvalkande "hundglass". Här äter de nära och tillsammans. Taz vaktar gärna det han anser vara sitt, gällande mat. Mer och mer har han släppt Tanya närmare. Tanya skulle aldrig våga sno från honom. Aldrig våga vara så fräck som hon var mot Zebbe. Nu kan vi faktiskt låta de båda slicka ur en och samma form.

Idag är det Tanyas dag och det regnar ute. Ska försöka vara lite fantasifull inne och leka, t ex gömma godis som brukar vara populärt. Det är ju en dag att fira!