Hur långt har ni kommit?
Ack ja. Det finns faktiskt värre saker i livet, så jag tänker inte lägga ner kraft och energi på det..............
Här kommer lite bilder på några rum så ni ser att det faktiskt är sant att vi kommit i ordning så pass mycket som vi har.
"Kontoret". Tanya har lagt beslag på Taz korg.
Det rosa gästrummet. Taz vilar som en äkta diva på sängen. Detta har han valt ut som sitt kryp in. Ett strategiskt bra placerat rum för den som vill hålla kollen. Mellan hallen och köket!
Del av vardagsrummet. Den "nya" soffgruppen. Detta skinn-fynd gjorde vi på blocket. 2500 kronor för soffgruppen och två stenbord. De skulle ju ha placerats i allrummet på övervåningen, men de blev vardagsrums möbler istället. Ser ni de små tomtarna på skåpet längst upp? Jag har julpyntat lite!
...och så till sist köket. Husets bästa rum tycker jag. Så fint!
Nu ska jag nog ta 3 kartonger så har jag gjort dagens arbetsinsats......
GOD JUL
Med dessa ord tjoar jag GOD JUL till alla. Det blev jul hos oss med. Julgran, glögg och färdigkokt skinka. Panik inköp av julklappar och fiskbilen hade goa inläggningar av sill. Vi eldade i braskaminen och fnittrade åt mitt bonusbarn Anders när han i den ursöta tomteluvan hackande försökte tyda våra slarviga handstilar på diverse paket.
Tanya var väldigt intresserad av paketen. Anders hade köpt ben till T&T
Jag hade tagit ner Taz stora madrass i vardagsrummet. "Hans säng", gästsängen var upptagen av min mamma som för ovanlighetens skull stängde dörren. För att göra alla nöjda och få lite julefrid så hämtade jag Taz stora madrass istället.
Det där med paket och Taz. Kan inte direkt påstå att han slet upp paketet. Han låg och luktade på det, vaktade det och tittade oroligt omkring sig. "Vad menar ni, ska jag slita upp pappret".
Här är hon som inte har några betänkligheter. Det är bara att slita.
Nu ligger benen i deras skåp. Taz hade inte ro att gnaga på sitt utan gick bara omkring och Tanya väntade på att han skulle lägga sig och gnaga, så jag bytte dem mot grisöron. Det går fortare att äta.
I lördags tog vi oss en promenad för att se var den där skogsvägen ledde. Jag visste att jag skulle komma fram på en grusväg och att den leder till Svenshögen. Per satte sig i bilen för att åka till Janne som då bor i Svenshögen.
Det är så mörkt ute på dagarna, så dimmigt att nästan blixten går igång. På kvällarna när det är mörkt kan jag i alla fall låtsas att snön ligger vit utanför och i tanken få till vinterkänslan. Fast när jag står där i skogen i duggregnet så är det mer höst än något annat.
När vi nu skulle vandra iväg så hade jag en idé om att låta hundarna vara lösa under den första delen av promenaden. Först tjoade jag en stund för att skrämma bort eventuella rådjur. Därefter kastade jag ut en näve godis och släppte mina vargar. De började genast söka och då, precis då, ser jag rådjuret i ögonvrån. Världens bästa inkallning fick jag till tack vare världens bästa inkallningsord....goooooooodiiiiiiisssssss........med pipig hysterisk röst. T&T kom ivrigt tillbaka och jag hakade snabbt upp dem i flexikopplen. Taz fattade direkt när jag fick tag på honoma tt det var något. Ögonkontakten försvann och han började flacka med blicken. "Vad är det matte ser?" Han är så signalkänslig att han fattar direkt. Är det inte rösten så är det min kropp, mitt sätt att agera. Jag vet det, och försöker verkligen tänka på det, men där i skogen försvann förnuftet för mig. 3 minter var de lösa under den dryga timmen det tog för mig att ta mig fram till Janne.
"Hmmmm......något var det som jag inte skulle jaga........"
Tanya funderar också......."Konstig promenad det här"......
Efter ca 15 minuter i skogen kom jag fram till Hällungen. En stor sjö som vi med all säkerhet kan bada i från det här hållet i skogen. Tyvärr måste vi gå över järnvägspåret.
Taz sover. Tänk att det där huvudet oftast hamnar utanför.
Tanya ska ju vara där vi är. Till hennes lycka fanns det en stol ledig när vi spelade kort i köket. Här sitter hon och tittar på när vi spelar kort, med Anders tjej Stina brevid. Tokiga, tokiga hund. Hon spanade in köksstolen länge innan hon fick ett läga att kravla sig upp. Det gär bara inte att låta bli att älska henne när hon gör så. Här om dagen fick hon inte plats i soffan. Då låg hon över hela mig. Huvudet uppe vid mitt huvud och rumpan slutade nere vid mina knän. Tungt och varmt och fruktansvärt obekvämt. Där blir man sittande med hjärtat helt fullt av kärlek. Det finns ingen som hon i dessa lägen.
...och han då. Taz den snygga, snälla hunden med värdighet. Så smart och så pigg. Ja, det är lätt att vara stolt när man känner sig utvald av dessa 4benta vänner.......
Nu är vi på gång.......
I onsdags, den 12/12 blev huset vårat. Per började med att åka hem till vår kompis Janne för att hämta en soffgrupp vi köpt på blocket och ställt hemma hos honom. Jag for till jobbet. Lyckligt ovetandes om hur två karlar desperat försökte trycka upp möblerna i halltrappen. Det var meningen att den här soffgruppen skulle finnas i allrummet på övervåningen, men just nu står de i vardagsrummet. Om några dagar är det dags att se om våra "gamla soffor" går att kränga upp på övervåningen.
Annars har allt flutit på. Vi har kört massor av möbler och massor av kartonger. Ett mindre gäng har hjälpt till och det är varken kaos eller rörigt. Jag älskar det nya köket. Det är bara så fantastiskt snyggt. Burspråket underbart, med ängen utanför. Vardagsrummet är ganska mörkt eftersom uterummet tar en hel del ljus. Fast vilket fantastiskt uterum det kommer att bli. Det är inte färdigt, men kommer att göras färdigt. Det första vi ändå kommer att lägga pengar på är staket på framsidana v huset. Ett högt staket!
Hundarna har varit en hel del lösa när vi gått ut. Ännu så länge sköter de sig exemplariskt. Det kommer jag tycka tills den dagen ett rådjur springer upp framför ögonen på oss. 
Bus, bus...som streck far de omkring!
Det här är skogsvägen som tar vid där grusvägen tar slut vid vår tomtgräns. Jätte fin härlig skog!
Det porlar! Trodde att Taz skulle dit och dricka vatten, men han var fullt upptagen med Tanya. Dessutom kastade vi pinnar åt honom som han kastade i luften, och så drog han ner från vägen för att lägga i från sig dem där. 
Monsterhundar!
På väg hem igen. Taz en aning dyig efter att ha hamnat i ett kärr.
Snart är det jul!
Mitt bonusbarn Anders stressar mig! Han är klar med alla sina julklappar och funderar på när vi ska äta på julafton. Jag är mer inne på VAR vi ska äta. VAD har jag inte ens kommit till.......och klockslag för saker och ting existerar inte............Kanske, kanske är vi inne i nya huset till jul. Med det beskedet frågar mitt andra bonusbar, Marie, om det då inte i alla fall blir någon julgran! Hon klädde sin plastgran i november. Vi får väl damma av den och köra upp till huset. Färdigklädd!
Nu tindrar stakar i fönstren, men inte hos oss. Hos oss råder ett härligt kaos.
Labyrinter
Poetiskt kan man säga att livet är som en labyrint just nu. På rak svenska skulle jag istället skriva att huset är fullt med kartonger som man får kryssa sig fram igenom. Dessutom är det både stökigt och förbaskat rörigt. Per har glatt sagt till sin syster att det är "bara köket kvar". Jag kan upplysa om att det är en mycket klar överdrift. Det är hur mycket som helst kvar.
I torsdags motade jag iväg honom med hela bilen full av saker. Saker som lämnades till kyrkans second hand. Förra helgen hade grannens barn julafton. Böcker, spel, pulkor och massor av andra saker hamnade hemma hos dem. Här rensas och plockas och framförallt kastas.
Det tråkigaste är alla de där sakerna i huset som hamnat på flera håll. Ett exempel är trådrullar. Hela mitt hem är fyllt med trådrullar. Tvättstugan, köket, gästrummet, Linus rum, hallen och sovrummet. Det är bara jag som vet hur det gått till. Jag vet exakt varför de ligger där och jag blir fruktansvärt irriterad på mig själv. De ligger där för att det var närmast att lägga undan trådrullen precis där, just då. Fast nu tror jag att jag hittat alla gömmor jag haft och alla trådrullarna ligger i en gemensam samling i en kartong. Jag kan nu konstatera att jag inte kommer att behöva handla tråd på sisådär 20 år. I alla fall inte svart eller vit tråd. Allt som allt finns det nog ca 50 trådrullar i massor av färger. Nä, jag är inte sömmerska. Jag är bara samlare............
Vi hoppas att vi ska vara inne i huset innan jul. Per räknar med det, men jag vågar inte riktigt tro på det. Trots allt måste jag hålla på att röja så det inte blir panikflytt och allt skräp följer med. Avstyckningen är, vad jag förstår klar. Tomten blev på 4270 kvadratmeter. På grund av tomtstorleken tycker Per att en trädgårdstraktor är ett måste. Fast nu är det ju så att den största delen av tomten består av berg och inte gräsmatta. Så det är nog bättre med några bergsgetter istället för en traktor.
När mitt äldsta bonusbarn fick reda på att vi kanske skulle vara inne till jul i huset frågade hon glatt om det då inte i alla fall skulle bli julgran. Jag har nämligen basunerat ut att det varken blir julpynt, julgran eller knappt julmat i flytt röran. För att hålla nere stressen klarar jag inte av att tänka på julen. För mig finns den inte i år. Jag har "hotat" med att någon pizzeria borde vara öppet på julafton. Sedan har då Per ringt till min gamla mor och sagt att vi nog är inne till jul i nya huset, så nu planerar hon att komma ner till oss. Dels av nyfikenhet men också för att hon tror att hon nog inte upplever så många fler jular. Jag är skitbra på att hålla ångesten i schack. Kanske sitter jag där på en kartong med hålögd uppsyn, tomt stirrandes på Tv:n
kl. 15.00 på julafton. Tänk på mig då när Kalle Anka försöker fotografera där i skogen och hackspetten far omkring. Kanske vet jag då inte riktigt var jag är, men förhoppningsvis vet jag vem jag är när jag äter direkt ur pizzakartongen och dricker julmust. 
Tanya och Taz tar det hela med ro i vilket fall som helst.............
Förvirrande
-" Jo jag kan nog åka till den här familjen i helgen. Om det går bra för familjen att jag kommer endera lördag eller söndag, med kort varsel. Vi ska åka till huset vi är på gång att köpa, men jag vet inte vilken dag det blir därför att han som ska sälja huset säljer också ett annat hus, det huset han bott i i 32 år. Det här huset har han bara köpt och ska sälja nu och han ska med oss i helgen, men vet inte riktigt vilken dag han kan beroende på när de kommer som ska flytta in i hans andra hus, alltså det han bott i i 32 år. Så kan den här familjen med kort varsel så kan jag åka. "
- "Oj, det lät krångligt."
-"Nej då, det är inte så farligt. Nästa vecka kan jag nog också. Fast inte på tisdag eller onsdag, någon av dessa dagar alltså för då kommer han som ska besikta vårat hus som vi ska sälja med han som ska köpa vårat hus, men jag vet ännu inte vilken av de dagarna det blir. Vad jag vet är det inte dags att skriva några papper, men jag och min man kanske måste till banken någon eftermiddag den veckan.....men annars kan jag.
...................................Stackars människa på andra sidan i luren. Vi bestämde att inget bestämma förrän runt den 6,7/11. Fast det kanske är lika förrvirrande då.
Idag gav jag mig på att kasta några stora krukväxter och plantera om lite bland blommorna. Tanya passade på att stå eller sitta kring mina ben. Då passade den lilla äckliga, vidriga kaktusen på att välta när jag sträckte mig efter blomjorden, så påsen for ner på golvet och kaktusen som redan stod på golvet tålde inte att det landade en påse blomjord på sidan av den så den gick av. Den gick nog av för att mellan kaktusen och golvet var min vad som nu är prickig av de små söta taggarna som trängde igenom mina mjukis byxor. Tanya trodde jag lekte när jag sprattlade runt på golvet och var arg, med blomjord på golvet och utan byxor. Hon drog igång sitt bus mullrande och då kom lilla Taz och gjorde oss sällskap. Jag lyckades lura ut dem från köket med att dra igång dammsugaren. Nu har hela historien bleknat. Tur att jag inte rakat benen på länge för jag inbillar mig att håret skyddade de vassa taggarna. Om inte annat så syns de inte så himla mycket för allt lurv.
Här är mina senaste stickade alster.
...och som ni nu förstår av denna hoppiga osammanhängande text så är jag fortfarande förvirrad........
Här händer det saker!!!!!
Här ser ni vårat senaste objekt. (Bilder från hemnet) Vi har "köpt" det här huset. Mäklaren hade inte tid att visa oss det, men den förra ägaren visade oss huset för ca 1 vecka sedan. Ett hus byggt 1996 och är då STÖRRE än det vi har. Vi skulle ha mindre! Fast läget är helt perfekt och huset känns nytt. En tomt som ska stängslas på framsidan. En grusväg som slutar vid detta hus och övergår i traktorväg och senare i stigar. En stor äng öppen äng på framsidan. Tyst, vackert! Men........................vi måste nu få vårat hus sålt på ca 1 månad. I alla fall ha en köpare på huset, så det är mycket nu som ska gå i lås. Huset ligger inte långt ifrån där vi idag bor.
Det är en jätte stor maskinhall till med stora dörrar och meningen är att vi tänkt hyra ut till vinterförvaring av husvagnar. Kanske även mindre båtar.
Under en vecka har Per och jag gått om varandra för att han arbetat dubbla pass och just nu har vi bara ångest för "vad har vi gett oss in på". Resan fram tills vi ska flytta in skulle jag vilja vara utan. För resan dit är en osäker resa och allt kan hända. Vi kan ju till och med backa ur, frivilligt. Hur som helst så känns det som ett hus som vi ska kunna trivas i.......Håll tummarna gått folk för att allt går vägen!
Vi letar
Jag tror Per och jag skulle kunna bli en mäklares värsta mardröm. Vi skulle kunna jämföras med de där som saboterar varenda auktion genom att skrika "50 öre" på vartenda utrop. Lite så är det nog att ha oss som kunder. Nä, vi är inte de som går runt i hus på visningar och suckar över hur saker och ting är. Ni vet, sådana där som klagar sig igenom en husvisning för att sedan ringa och ge ett bud och hoppas på att man är ensam om det för att de har lyckats skrämma iväg de andra köparna. Felet med oss är att vi är kräsna. Så in i baljan kräsna. Vi har dessutom råd att vara det eftersom vi inte sitter i sjön. Bor ju redan i ett hus som egentligen är helt okej. Här kan vi bo länge, länge till, men hittar vi något av intresse så är det mycket möjligt att vi slår till. Om nu huset har det där perfekta läget.
Jag grämer mig fortfarande att vi inte slog till och bestämde oss några timmar tidigare att ge ett bud på ett hus vi tittade på, på Orust. "Här vill jag bo känslan" kom direkt. Fast det gick så snabbt. Om Per och jag varit på första visningen istället för visning nummer två så hade vi varit med och budat. Nu skulle vi bestämma oss snabbt och då fegade vi ur. Fast där hade jag trivts. Där bland kossor och ängar.
Så har vi då huset vi var och tittade på och lämnade ett bud. 495 000 mindre än vad säljaren ville. Varken Per eller jag förstod priset. 2 miljoner för vaddå? Grillkåtan eller? Läget var också bra, men uppvärmningen var något man först och främst hade behövt göra något åt. Badrummen var som våra. Inte renoverade och vägen upp mot huset hade också behövt en massa grus och skrapning. Mäklaren på Gilles ringde Per och pratade. Berättade att det bara var vi som gett ett bud, men att säljaren ville försöka lite till. Sedan hörde vi ingenting och efter 3 veckor plockades huset bort från Hemnet. Sålt! Brukar det inte vara brukligt att en mäklare ringer de som varit intresserade för att höra om de är beredda att ge mer? Jag vet inte, blev bara förvånad och tänker att den där mäklarfirman är inget alls för mig/oss.
Jag är också ganska trött på hus som ser likadana ut. Inte en pryl. Tidningar som ligger som i en solfjäder. En röd skål med äpplen. Levande ljus på toaletten. Tillslut får jag knappt ingen lust att titta på huset. Som om jag skiter fullständigt i läget osv. Det blir lite som "Jaha, här är ännu en som tror att priset går upp med röda äpplen i skålen och fina doftljus som står och brinner på toan....." Efter 20 husvisningar känner man på sig hur det ska se ut och blir nästan lite fnissig över att säljaren tycker att h*n gjort rätt för att få ut så mycket som bara är möjligt. Snälla mäklare, kan ni inte vara lite mer unika?
Den här mäklaren som då inte hörde av sig om huset vi la ett skambud på, han kan verkligen skriva pinsamma annonser. Jag kan numera se att han varit i farten. Här handlar det om "klorofyllen". Jo, det är säkert. I varje annons får han in det. "Klorofyllen som granne", "den gröna klorofyllen" (precis som om den skulle ha en annan färg), " klorofyllstinna grannar". Mycket fantasifullt eller hur?! Sedan har vi en mäklare som finns på Orust. Hon tar bilder på detaljer. Visst är du som köpare intresserad av den där äppleskålen i köket? Eller en vattenkran i köket? Eller lite levande ljus på en toa? Jag tror jag snart måste vila mig från annonser för jag blir bara så kritisk mot vad som presenteras. Fast jag kan inte låta bli att också bli förundrad över annonser. De där annonserna som är fyllda med kort och det står lantligt läge. Det går liksom inte att gissa att grannen finns 25 meter bort förrän man står på tomten och tycker att mäklaren trots allt var en skicklig prick som lyckades ta de där alla korten utan att få med grannen. Så alla detaljstyrda klorofyllstinna mäklare har nog i vilket fall som helst någon funktion trots allt. Ja ni vet....De säljer hus!
Nästa gång lovar jag bilder....................
En gnutta öroninflammation
Fast...Taz har som två "bölder"/sår på två tassar. En framtass och en baktass. Vad det var kunde Boro omöjligt säga. Den på framtassen vet jag att det varit en fästing, i alla fall där i närheten. Baktassen vet jag inte alls. Han hade som en kal fläck där ett tag, men den försvann, men har kommit tillbaka. Vi ska börja med antibiotika där med för att se om de försvinner. Taz är inte speciellt besvärad av dem. Han slickar endast lite på dem. Eftersom Taz är en slickare, när något inte är okej på huden, så borde han slicka mer om han var besvärad. Så nu blir det dropp i öronen och dropp och smörj på tassarna två gånger om dagen.
Jag visade Boro vilka fin, fina tänder Taz har. Jo, Boro tyckte det. Ingen tandsten alls. Så klart han inte har, sa jag. Taz äter Plaque off på maten....."Hej då", sa Boro och skrattade. Vi är inte överens om att Plaque off är något bra. Boro tror inte alls på det och det vet jag, så därför var jag bara tvungen att visa "vargens gaddar".
Taz är förresten helt underbar att ha med sig till veterinären. Lugn och olycklig, men mutas glatt med ett tuggben efter att han varit duktig, som han får av Boro. Så om 14 dagar ska vi tillbaka för en öronkoll och tasskoll.
Dessutom har Taz återvänt till sin smalare form. Bildbevis här, fast det var nog 14 dagar sedan, minst.....Fast han håller formen.
Han är fortfarande otroligt pälsad runt halsen. Fäller som bara den från midjan och bakåt, men ingeting runt halsen. På bilden syns en liten,liten fläck på ena framtassen. Det är en sådan han också har på baktassen.....Mysko.
Boro sa att det kunde vara så också att det var att han börjar få artrit i sina tassar och att han slickar på dem för att det bultar lite, men jag tycker inte han slickar specillt på dem. Fortsättning följer.....
Tropisk värme
Det känns som om jag vandrar i Amazonas djungel. Luftfuktigheten beskrivs så också. Jag riktigt längtar efter ett rejält åskväder som rensar ut den här luften. Till råga på allt elände så hade vi inget vatten när jag vaknade i morse. Desperat tittade jag mig omkring för att finna någon form av vattenkälla till morgonkaffet. Lokan i kylskåpet? Går det att köra kolsyrat vatten i kaffebryggaren? Sedan sneglade jag mot hundarnas vattenskålar, men där infann sig någon slags äckel-spärr. Nog för att jag vet att de fick nytt vatten av husse, för bara några timmar sedan, men nä, det fick allt vara. Så kom jag då slutligen på att jag hällt upp nytt vatten i vattenkannan. Vattenkannan som är ganska ny och som jag inte haft någon form av gödning i, ännu. Den är så ny så det finns inte ens kalkavlagringar på insidan. Där hittade jag min vattenkälla till kaffet. Kände mig riktigt nöjd över min påhittighet.
När vattnet försvinner kommer jag på hur ofta jag använder kranen. Inte bara den. Toaletten! Så sätter man sig där för att kissa och tänker så klokt och redigt att ?jag ska inte spola nu utan vänta tills jag kanske behöver göra nummer två?. Så torkar jag mig och spolar och ungefär samtidigt som jag spolar kommer jag på att den där spolningen skulle jag inte använda mig av nu. Det går så automatiskt. Sätter på tvättmaskinen och tänker att den brukar väl inte låta så. Känner mig hur korkad som helst när jag kommer på mig själv med att veta att vi inte har vatten. Det är ungefär som när strömmen inte fungerar. Hur många gånger är man inte där och trycker på knappen för att tända lyset?
Förra helgen var vi hos Pers bror Jan och hans fru Christina i Uddevalla. Tanya och Taz var hemma med Marie med sällskap. De hade en sådan där helt underbar ?sista promenad? strax innan 23 då vi kom hem. Katter, ett rådjur, en igelkott och en lösspringande hund! Slänger ut några trevliga bilder därifrån som avslutning på mitt svammel. Ingen nämnd och ingen glömd. Några fick jag faktiskt inte med på bild??.men här kommer ett smakprov med ett stort tack för en trevlig eftermiddag/kväll!
En liten skrutt....
Precis när vi var på väg att åka upp till Nyköping under min semester, blåste hon liv i den här lunchen igen. Det var som om misslyckandet från förra försöktet var som bortblåst. Och nu fick hon till ett datum, vilket resulterade i att jag och Per inte åkte upp till Nyköping under vår semester, eftersom lunchen snart skulle infalla.
Maten var jätte god. Jag satt mitt emot min brors yngsta lilla dotter Alva. Det är spridning på min mammas barnbarn. Från 2 år till 26 år. Även min morbror, Sten, var med och det är alltid så kul att se honom. Tyvärr sker det för sällan och jag ska nog kidnappa honom hit till väst. Sten är en otroligt duktig fotograf och vi "barn" och mamma fick varsin förstoring av honom. Jag ska rama in den. Har tidigare fått foto av honom och som sagt är jag mycket, mycket imponerad.
Alva var ett bra motiv för min kamera. Per roade sig med henne hela lunchen. Han matade och busade. Söt som socker är hon Alva! (Det är förresten alla hans barn. Måste vara efter deras mamma!)
Vad säger du Per?
Om jag blundar kanske han förstår att jag inte orkar lyssna mer........
Jag har stora tänder!
Fniss.....
Bus Per!
Och så lite bilder på de andra.
Att ta "naturliga" kort på folk som äter och pratar, är alldrig lätt, tycker jag. Det här är min syster, Eva, längst till vänster, Sten och min mamma.
En "förvånad" mamma med min svägerska Anita och längst, längst bort på höger sida syns liiiite av Lovisa.
Jag hade några hamster-kort på folk också. Ni vet, sådana där kort när man precis stoppat in mat i munnen och tuggar. Jätte kul kort, men jag låter bli att lägga in dem här. Sparar dem till familjealbumet.
Emil och Oskar, min syster Evas två söner, får avsluta bildserien. De där två stora karlarna har jag bytt blöjor på och fått en blöt puss av när man åkte efter att ha hälsat på dem. Jag säger inte att jag vill ha en blöt puss nu, men jag blir bara plågsamt medveten om att tiden går så fort. De ska inte se ut så här! De ska vara små som Alva!
Fortsättning på helgen
Jag har bara berättat om fredagen (förra inlägget). Vi hade en lördag och söndag också. Det blev lite fara runt i bilen, hälsa på en den ena en den andra, handla, äta och på lördagkvällen tog vi med oss ett gäng för att spela minigolf. Denna sport som kan spelas av alla. Min dotter och två av hennes kompisar hängde med, och så Linus, jag och Per. Taz och Tanya satt i bilen. Det var mulet ute och det kom några regndroppar.........tills sista hålet. Då vräkte det ner. Det är ett sådant där hål som det är ganska enkelt att slå ett slag. Fast i ösregn är det inte så lätt.
Jag tror jag kom näst sist. Emilie kom sist. Labi, Emilies kompis vann. Lite stilstudier från banorna. Jag har inte riktigt lärt mig kameran, så några kort är suddiga......träning ger färdighet.
Erika tycks fundera över bollen riktning!
Linus med.......
.....och Per
Men inte den lilla haren som obekymrat skuttade runt med en kompis och åt middag.
Intensiv helg
Nåväl, på fredagen var vi hem till Taz tidigare familj. Hem till deras hus på landet. Taz sprang ut ur bilen, upp till huset.........Han kände så väl igen sig.
Puss på dig!
Taz förra "syskon". Till vänster Lucy som kommer från Irland genom http://www.neverneverland.se/
Lucy är ett riktigt energiknippe som delar ut pussar i det oändliga. Sedan Leddy som är en spansk bestämd dam. Leddy pratar massor och "skvallrar" när någon gör något som inte är bra.
Huvudet som syns i framkant är Tanyas. Lucy och Leddy är läskiga. De skällde minsann på oss när vi kom. Att Tanya själv vrålar när hon är kopplad räknas liksom inte. Så fort kopplet inte sitter på slutar hon hänga och vrålskälla mot andra hundar. Då gömmer hon sig bakom sin matte eller husse. Det går över efter en stund, den värsta rädslan.
Så där kan man ju också sitta om man heter Leddy!
Vi tog oss en promenad efter lunchen!
När vi kom tillbaka visste dessa hundar exakt vem som hade något ätbart i fickan.
Taz hittade direkt tillbaka till sina egna platser. Under bordet på altanen.....
På gräsmattan......
På trappen upp mot huset........
Lucy hade fått gråa slingor sedan sist. Förra året var hon helt svart. Hon är sååååååå charmig. Med sina pigga, snälla, nyfikan ögon får hon mig verkligen på fall. Sen att hon kom och satte sig i mitt knä, gör ju inte saken bättre.
Lucy har sådana där öron som lever sitt eget liv. Hit och dit far de! Det här är nog spejar-öronen!?
Här har vi Tanya som ser ganska så stressad ut. Hon har verkligen 100% koll på mig och Per så att vi inte skulle råka försvinna.
Leddy gosar med matte och busar med husse.
Totalt helt slut var både Tanya och Taz när de kom hem till min mamma. Båda snarkade ljudligt. Taz följde med oss, utan protester, vilket var skönt för oss. Han hoppade in i bilen som om det var självklart. Och visst var det så det skulle vara. Det har nästan gått ett år och han vet var han hör hemma.
Tack snälla för att vi fick komma och hälsa på er, Kalle & Elsie-Marie. Tack för mat, kaffe och en trevlig pratstund. Vi kommer tillbaka om vi får!
För 3 år sedan
Hämtade vi Tanya på Arlanda flygplats. Där satt hon i en transportbur. Vilsen och troligtvis en smula förvirrad.
Här börjar äventyret! Haha...det ser ut som om mina tänder inte får rum i munnen på mig! Där är vi på Arlanda tillsammans med de andra hundarna som kom. Jag minns att vi funderade, Per och jag, på väg till Arlanda. Vi kände oss som två helt tokiga människor. Vad hade vi gett oss in på? Hur skulle det här gå? Var hon rädd? Var hon skygg? Tänk om hon var fullkomligt helvild? Skulle vi klara av det? Tankarna virrvlade runt.........Vad skulle Zebbe, våran bestämda hanhund säga? Tänk om vi felbedömt situationen? Zebbe kanske skulle hata henne och inte alls uppskatta henne? Oj, oj......fjärilar i magen, så det kanske inte var så konstigt att tänderna "hoppade ut"?!
Vi åkte hem. En resa på strax över 50 mil. Tanya låg längst bak i i skuffen och jag satt i baksätet. Hon sov större delen av resan. När vi kom hem var det mörkt och regnade. Per hämtade ut en sur golden. Sur för att han inte fått åka med oss i bilen, sur för att det stod en främmande hund på utsidan och skällde på honom. Zebbe hatade att bli utskälld. Speciellt om han inte hunnit konstatera om det var en tik. Hanhundar skulle plattas till.
Tanya stod bakom mina ben och gömde sig. Vi tog en promenad i regnet. Zebbe först med husse. Jag bakom med Tanya. När vi kom in behöllt vi kopplet på zebbe och släppte Tanya så hon skulle få lukta in sig. Zebbe vrålade om hon kom för nära och Tanya pep ynkligt. Per och jag delade på oss. Tanya och jag sov i min sons rum med stängd dörr. Zebbe gick med husse för att sova.
Tidigt morgon tog vi en promenad tillsammans med hundarna. Det gick lite bättre. Zebbe blängde på Tanya och hon höll sig på avstånd. När vi kom hem tittade Per och jag på varandra och bestämde oss för att släppa dem. Tanya hade tydligt visat att hon inte tänkte utmana Zebbe så vi kände att det kunde säkert gå bra. Det gjorde det. Zebbe visade med hela kroppen att "det jag som bestämmer" och Tanya vek undan.
Det gick bättre och bättre. Det fick ta den tid det gjorde. Båda fick närma sig i sin egen takt. Tanya följde mig som en skugga. Hon vågade den första tiden inte gå förbi Zebbe själv. Vi fick gå emellan som en sköld. Tanya var med mig in på toa. Minns att hon till och med somnade med huvudet mellan mina fötter, vilandes på mina trosor. Till och med i duschen var hon med. Var inte jag hemma vandrade hon med husse.
Zebbe och Tanya lekte kamplekar. Att brottas gjorde de aldrig, inte heller jagade de varandra. Däremot konde Tanya gå flera varv runt Zebbe när han sov, för att få igång honom. Tanya blev modigare och modigare. Tillslut snodde hon ben från Zebbe, när han släppte dem. När han råkade hämta luft, eller vila. Hon kunde stå och glo på honom hur länge som helst.
Det är en spännande tid, den första tiden med sin hund. Vem är den? Vad har den för personlighet? Stämmer det som sagts om den? Jo, för Tanyas del stämde allt. Jag har så svårt att tänka mig henne i ett hundhäng i Spanien. Hon hade tidigare levt med en egen husse, men lämnats in där. Hon var ingen gatuhund, utan van att få vara nära en människa. Jag förstår beskrivningen från hemsidan av en hund som följde volontärerna och som ville vara nära hela tiden. Så är hon fortfarande. Hon är verkligen en hund som vill vara nära. Hon behöver det. Samtidigt har hon inte separationsångest. Det går att lämna henne ensam utan att hon skäller konstant eller äter upp både ätbara saker och inte ätbara saker.
Det har varit mycket spännande år, dessa år med Tanya. Hon är en rolig hund och framförallt så kärleksfull. Hon pratar så mycket. Har så tydliga signaler vad hon vill. Slänger med tassarna, buffar med huvudet.
När Zebbe fick somna in och Taz flytta till oss började en ny tid för Tanya. Taz var också ett livsfarligt monster, men det gick över ganska fort. De två leker med varandra på ett helt annat sätt. Taz är den som bestämmer, men han och Tanya brottas så att möblerna far omkring. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur roligt de har med varandra.
Ja du, Tanya! Livet har verkligen varit ett äventyr för dig. Jag är så glad och tacksam för att jag får dela det med dig. Du lär mig så mycket och har lärt mig massor. Det finns de som påstår att du är bortskämd, men jag tror varken du eller jag kan hålla med om det.........
Här följer fler bilder från dessa tre år:
Första gången hon blev trimmad! Jag kom hem från jobbet och skrek: "Nä men, vad har hänt! Kära nå´n, älskade säl!"
"Kissa du så spanar jag"
I fjällen -05. Det är faktiskt i mitten på maj!
Totalt galen i att bada. Här i sommarstugan. Det stället hon får vara lös och bada på. Annars gäller långlina. Hon vägrar nämligen att komma upp. Det spelar ingen roll på vilket sätt man försöker. Hon vägrar.
Tanya och Poppy på besök i Hova. Vi ville se om Tanya och Poppy kände igen varandra. Poppy vistades i samma hundhäng som Tanya och det finns kort därifrån på dem tillsammans. Husse Per är också väldigt kär i Poppy. Det var han redan inna besöket och inte blev det bättre efteråt. Nä, de kände inte igen varandra dessa två hundar. Inte vad vi kunde ana oss till. Fast det var ruskigt trevlig ändå! (-05)
Tanya har en mycket barnslig matte! Här ett försök till julkort..........
En typisk sovar-bild på Tanya
Avslutningsvis denna bild på Taz och Tanya. Tidigt i juni var det varmt och jag kokade buljong som jag frös in i olika bunkar och plastpåsar. I med en liten korvsnutt och du har en jätte poppis avsvalkande "hundglass". Här äter de nära och tillsammans. Taz vaktar gärna det han anser vara sitt, gällande mat. Mer och mer har han släppt Tanya närmare. Tanya skulle aldrig våga sno från honom. Aldrig våga vara så fräck som hon var mot Zebbe. Nu kan vi faktiskt låta de båda slicka ur en och samma form.
Idag är det Tanyas dag och det regnar ute. Ska försöka vara lite fantasifull inne och leka, t ex gömma godis som brukar vara populärt. Det är ju en dag att fira!
...och det regnar
Det är urtrist ute. Man blir slapp och orkeslös. Jag har ägnat mig åt att prata med hundfolk angående Hittehund. Blivande familjer och andra angelägenheter. Tog några timmar och kan konstatera att det inte regnar i hela Sverige i vilket fall som helst.
Måste leverera tidnings-läsar-bilder på Tanya och Per
Och Taz han låg i soffan och hade full koll. Som vanligt!
Det ser ut som om han nästan är i koma, men jag vet att han inte är det. Strax efter travar han med mig för att tvätta husse i ansiktet.
Nu ska jag gå dagens första, förhoppningsvis, torra promenad...Klockan är strax 18.30 och det har slutat regna!
Det regnar idag......igen.....
Men det är i alla fall sommar! Tänkte bjuda på några regnfria bilder. Inte tagna idag, men faktiskt från någon regnfri dag, trots att vi har semester.....Mina pioner har slutat blomma nu. Endast några få knoppar finns det kvar. Jag älskar pioner. Skulle faktiskt vilja ha fler buskar som blommade på olika tider under hela sommaren.
...och så mognar jordgubbarna även i regn....
...och massor av smultron på tomten.
...och jag har lyckats ganska bra att klippa buskar på tomten. Kolla in mitt "klipp" på höger sida. Ny häcksax!
Tanya syns knappt på vänster sida. Hennes huvud når precis upp om hon ställer framtassarna mot en kant på insidan. Taz når precis över. Taz spanar mycket åt det hållet. Grannens nuffe finns där och två små grannbarn. Han har slutat skälla på folk som passerar om han vet att de inte kommer till oss, samt att han känner igen dem. Grannarna skäller han inte på. Barnen som cyklar och leker på gatan utanför står han och spanatr på, men är helt tyst. Duktiga "lilla" Taz. Ibland ligger han helt platt på backen bakom "staketet" med nosen in mellan springorna. Då brukar grannens katt Sixten vara på andra sidan. Den totalt orädda Sixten som lungt rullar på vår uppfart och tvättar sig omsorgsfullt medan både Tanya och Taz knappt kan andas av anspänning på andra sidan.
En bild strax före Tanya och Taz drog igång och busa. Per skulle försöka fotografera mig med hundarna. Det där med att posera är inget varken hundarna eller jag fixar så bra. De kände säkert av den helt onaturliga stämningen. Taz gäspar lugnande, men vad hjälpte det.
De blev helt galna!
.....och så en typisk sovarbild på Tanya med husse.
Och regnet det bara öser ner.....
Nu när det sommarprojektet är klart så ska jag nog ta och måla pannrummet med den överblivna färgen. Blir nog jätte bra. Väntar fortfarande på vindskivorna som vi beställt.
Känner mig riktigt nöjd över att ha gjort så mycket nytta........
Whiskey & choritzo
Vi lever ett stillsamt semester liv. Mest grejat på tomten och det är väldigt avkopplande. Köpte en häcksax, en elektrisk och kom på att jag var otroligt otränad. Har haft fruktansvärt ont i kroppen på grund av den. Per gick mest och muttrade efter min framfart. Det var nämligen han som fick samla ihop alla grenar osv. Vi har varit till soptippen och Per har lagt om muren kring tomten.
Här om kvällen när jag var ute och vattnade ropade Per på mig för att fråa om jag ville ha en whiskey. Jag svarade Ja tack, och att jag snart skulle komma in. Strax efter ropar han igen och frågar om jag vill ha en choritzo. Jag svarar åter igen att jag strax kommer. Resultatet blev denna drink:
Det räcker nog att ha avnjutit den 1 gång i livet.
I måndags när Per var ute på dagens första runda med hundarna ringer han hem till mig. "Det sitter en skotte bunden här uppe i skogen, säger han". Jag fick snabbt på mig kläderna och gick dit han sa att det satt en hund. Strax ovanför oss finns ett ställe som kommunen gjort iordning för förskolan i området. Ett litet vindskydd, en grillplats, lite träbänkar med mera. Jätte fint har det blivit. Där satt det en liten vit trasselsudd och försökte låta bli att titta på mig. Per hade ropat och tjoat för att höra om det var någon i närheten. Jag gjorde samma sak. Sedan kastade jag lite levergodis till hunden för han sökte inte kontakt med mig, utan såg bara ynklig och rädd ut. När levergodiset och hund mötts så var jag mer kompis med honom. Hällde upp vatten som jag haft med mig, men han var inte intresserad. Jag gick runt på baksidan för där sluttar det lite. Tänkte att någon kanske trillat där bakom. Ja, jag vet inte riktigt vad jag tänkte mer än oro för den lilla vita hunden. Tillslut satte jag mig på bänekn brevid honom. Funderade lite över hur länge han och jag skulle sitta där innan jag kunde vara säker på att han helt enkelt lämnats där. Skulle jag ringa till polisen för att berätta att jag tagit med en liten hund hem direkt?
Medan jag satt där ser jag plötsligt att hunden reagerar på ljud. Det är några kvinnor som kommer gående längs med el ljusspåret. När de är så nära att vi kan höra varandra ropar jag frågande om det är deras hund. visserligen hade jag redan listat ut det, med tanke på att hunden helt plötsligt vaknat från någon slags apati. Jo, hunden tillhörde någon av dem. Han var gammal och orkade inte gå så långt som de brukar göra, så därför hade de bundit honom där. De "brukade" göra det. Fast viss oro fanns ju naturligtvis att det skulle komma någon arg hund som var lös.
Jag blev såååååå matt. Berättade om min oro. Att jag var på väg att ringa polisen, att jag undrat om någon låg skadad i närheten eller om hunden bara lämnats för att man ville bli av med den. Berättade om att vi tidigare haft en hund som inte heller orkat, men att då fick vi gå kortare promenader och därefter lämna den hunden HEMMA . Sa att små hundar inte bara är lätta byten för arga hundar utan även för grävlingar, kanske rävar och varför inte människor som inte är ärliga. Sen gick jag.
Mötte Per som gått färdigt med våra hundar, lämnat dem hemma och kom till mig för att räkna ut vad vi skulle göra. Tur att jag mötte honom. Han var vansinnig. Per var nog arg hela dagen för händelsen. Man lämnar helt enkelt inte en hund på det sättet. Jag frågade aldrig varför han inte fick vara hemma själv, men idén att sätta honom där ensam är en av de mest korkade idéer jag någonsin hört.
Här är han. Den lilla oroliga vovven i skogen.
Gammal och söt. Värd något bättre än att lämnas utan tillsyn i skogen för att matte ville gå längre..........
Jag är sååååå korkad!
Idag var vi hos en kvinna i Stenungsund som har en liten djuraffär och som trimmar. Hade beställt tid till Tanya. Eftersom det tar några timmar att "rycka" Tanya så gick jag först en promenad med Taz och sedan började jag titta runt i den lilla affären. Per var med och höll i sprattel-Tanya.
Hittar då en helt vanlig munkorg och funderar på om den kan passa till Taz. Det är ju så att Taz tycker barn är rättså mysko individer och vi har pratat om att köpa en munkorg till honom med tanke på att vi ibland umgås med min brors små barn. Det kan gå jätte bra, men vid ett första möte vill vi inte riskera något, så en munkorg ska inhandlas. Jag frågar kvinnan som håller på att trimma Tanya om jag kan ta med munkorgen ut och pröva på Taz. Det är en helt vanlig munkorg i plast. Visst kan jag det, så jag går ut till bilen. När jag går viskar Per till hon som trimmar "Vänta bara, hon kommer snart in igen" .... och ja, det gör jag.
Till mitt försvar måste jag säga att jag aldrig satt på en hund en munkorg. Aldrig behövt det. Jag krängde på munkorgen upp och ner på Taz. Sedan stod jag där och tänkte: Ja men stackarn, ska han verkligen inte kunna se något. Eller är det meningen att ögonen ska komma fram mellan lädret och plasten i munkorgen. Den måste vara väldigt för liten åt honom. Nä, den passar verkligen inte.
In igen till Tanya och de 2benta. "Hur gick det", frågar kvinnan som rycker Tanya. "Inte alls bra, svarar jag. Han kan ju knappt se något med den på" Det blev ju jätte konstigt." Och så visar jag hur jag gjort och när jag får klart för mig hur korkat jag gjort skrattar jag så tårarna sprutar.
Ja, ja...nu vet jag i alla fall hur en munkorg ska sitta........
Nu har Tanya blivit av med vinterpälsen. Det var på tiden tycker husse och njääa, mumlar jag. Jag tycker hon ser så charmig ut i sitt ragg. Den där släta säl-liknande varelsen är liksom inte min knasiga ouppfostrade hund. Ragget stämmer mer med hennes personlighet. Fast Tanya tycker det är skönt att bli av med pälsen. Hon blir ännu mer sprallig och njuter när man klappar henne. Alldeles len är hon utan sitt ragg.
Här kommer lite bilder
Före
Olycklig undertiden....
Efter
Semester, köttbuljong och bad
Jag har kokat köttbuljong till hundarna och fryst in i lämpliga portioner. Lade även i några korvsnuttar. Tanya och Taz har fått detta som sin egen glass. Blev en bra sysselsättning efter de där korta promenaderna man ändå måste ta. De senaste kvällarna har vi badat. Ja, inte Per och jag, men hundarna. Fast igår kväll ångrade vi oss att vi inte tagit med badkläder. Det var varmt i Hällungens vatten.
Sent på kvällen, runt 22-23 har vi gått en längre runda med hundarna. Så där lagom sent så harar tror att det är riskfritt att skutta omkring i området och alla katter springer fritt och jagar. Då har vi med två pigga och utvilade hundar fladdrat omkring.
En sak har jag i alla fall gjort som jag tänkt göra länge nu, nämligen köpt en ny kamera. Jag fick efter mitt köp lätt ångest för att jag började tänka tankar kring att för de där pengarna hade vi fått ett nytt golv i något av sovrummen eller tapeter eller..............och tänk om det var en skitkamera jag köpt. Tror alltid att jag ska bli lurad vid köp av elektronik eftersom jag inte förstår mig på det. Jag ringde min tvillingbror som är min referensram och som jag vet har koll på sådant där, alltså elektroniska prylar. Det visar sig att jag köpt en likadan kamera som han har, fast en nyare modell, Panasonic DMC-TZ3 Lumix. Vilket konstigt sammanträffande! Så nu försöker jag lära mig alla funktioner och bara det är ett företag i sig. Jag är en sådan där som läser bruksanvisningar och inte fattar någonting alls. Sen efter X-antal misstag trillar poletten ner och allt blir självklart.
Så här kommer två badbilder med nya kameran som jag bad kompisen Janne ta. Jag och Per måste hålla på och trassla med kopplen vid bad. Tanya kommer ju inte upp frivilligt från sitt simmande. Taz doppar bara lilla magen. Han har förresten börjat fälla nu. Det rasar av honom. Går att dra stora ullbollar från pälsen.
Simma, simma, simma med spårlina.....
Taz gillar att vi kastar pinnar åt honom i vattnet. Han kastar med dem själv en stund. Helst skulle han vilja leka med Tanya, men hon vill bara simma efter plupp från våra stenar. Är inte alls intresserad av Taz lekinviter, så han får roa sig själv.
