tanyataz

De senaste två inläggen har jag skrivit om min förra helg. Kom visst till lördag, så då är söndagen kvar. Min mamma hade bestämt sig för att bjuda sina barn och barnbarn på buffé på Öster Malma. Det här projektet var inte lätt att genomföra. Datum! Jag arbetar inte helger, men Per gör det. Min syster gör det också och min bror är aktiv ungdomsledare i Stigtomta If där han försöker få fotbollstjejer springa efter fotbollar och inget annat. Under sommaren är det matcher, cuper och vi alla barn och i alla fall 2 barnbarn har semester. Jag försökte få mamma att ge upp tanken om denna buffé under sommaren. Hon var envis in i det sista, men tillslut gav hon upp och hade beslutat sig för att ha den där lunchen på hösten, någon gång. 

Precis när vi var på väg att åka upp till Nyköping under min semester, blåste hon liv i den här lunchen igen. Det var som om misslyckandet från förra försöktet var som bortblåst. Och nu fick hon till ett datum, vilket resulterade i att jag och Per inte åkte upp till Nyköping under vår semester, eftersom lunchen snart skulle infalla. 

Maten var jätte god. Jag satt mitt emot min brors yngsta lilla dotter Alva. Det är spridning på min mammas barnbarn. Från 2 år till 26 år. Även min morbror, Sten, var med och det är alltid så kul att se honom. Tyvärr sker det för sällan och jag ska nog kidnappa honom hit till väst. Sten är en otroligt duktig fotograf och vi "barn" och mamma fick varsin förstoring av honom. Jag ska rama in den. Har tidigare fått foto av honom och som sagt är jag mycket, mycket imponerad. 

Alva var ett bra motiv för min kamera. Per roade sig med henne hela lunchen. Han matade och busade. Söt som socker är hon Alva! (Det är förresten alla hans barn. Måste vara efter deras mamma!)

 


Vad säger du Per?



Om jag blundar kanske han förstår att jag inte orkar lyssna mer........



Jag har stora tänder!



Fniss.....



Bus Per!

Och så lite bilder på de andra.



Att ta "naturliga" kort på folk som äter och pratar, är alldrig lätt, tycker jag. Det här är min syster, Eva, längst till vänster, Sten och min mamma.



En "förvånad" mamma med min svägerska Anita och längst, längst bort på höger sida syns liiiite av Lovisa.

Jag hade några hamster-kort på folk också. Ni vet, sådana där kort när man precis stoppat in mat i munnen och tuggar. Jätte kul kort, men jag låter bli att lägga in dem här. Sparar dem till familjealbumet.

Emil och Oskar, min syster Evas två söner, får avsluta bildserien. De där två stora karlarna har jag bytt blöjor på och fått en blöt puss av när man åkte efter att ha hälsat på dem. Jag säger inte att jag vill ha en blöt puss nu, men jag blir bara plågsamt medveten om att tiden går så fort. De ska inte se ut så här! De ska vara små som Alva!

Förra veckan började jag jobba och på torsdagen packade vi bilen för att fara upp till Nyköping. En intensiv vecka följdes av en intensiv helg. Jag hade inför besöket köpt en luftmadrass och en eldriven pump till den. Tidigare har jag sovit på en madrass på min mammas golv. Per har sovit i en tre-sits soffa. Hur som helst så var pumpen trasig och min 77-åriga mamma lever inget campingliv så att det kunde finnas en pump hos henne. Jag blåste upp madrassen. Klockan 00.30 vaknade jag av att jag låg på golvet genom madrassen. Betämde mig för att blåsa upp den igen, vilket var synnerligen tråkigt då de andra snarkade och sov. Tanya tog snabbt plats på madrassen då jag reste mig upp, men jag fick tillslut, luft i madrassen och la mig för att sova, en smula vimmelkantig. Madrassen höll luften hela natten, så jag kan inte ha stängt ventilen riktigt. 

Nåväl, på fredagen var vi hem till Taz tidigare familj. Hem till deras hus på landet. Taz sprang ut ur bilen, upp till huset.........Han kände så väl igen sig. 

 
Puss på dig!



Taz förra "syskon". Till vänster Lucy som kommer från Irland genom http://www.neverneverland.se/
Lucy är ett riktigt energiknippe som delar ut pussar i det oändliga. Sedan Leddy som är en spansk bestämd dam. Leddy pratar massor och "skvallrar" när någon gör något som inte är bra.

Huvudet som syns i framkant är Tanyas. Lucy och Leddy är läskiga. De skällde minsann på oss när vi kom. Att Tanya själv vrålar när hon är kopplad räknas liksom inte. Så fort kopplet inte sitter på slutar hon hänga och vrålskälla mot andra hundar. Då gömmer hon sig bakom sin matte eller husse. Det går över efter en stund, den värsta rädslan.



Så där kan man ju också sitta om man heter Leddy!



Vi tog oss en promenad efter lunchen!



När vi kom tillbaka visste dessa hundar exakt vem som hade något ätbart i fickan.



Taz hittade direkt tillbaka till sina egna platser. Under bordet på altanen.....



På gräsmattan......



På trappen upp mot huset........



Lucy hade fått gråa slingor sedan sist. Förra året var hon helt svart. Hon är sååååååå charmig. Med sina pigga, snälla, nyfikan ögon får hon mig verkligen på fall. Sen att hon kom och satte sig i mitt knä, gör ju inte saken bättre.



Lucy har sådana där öron som lever sitt eget liv. Hit och dit far de! Det här är nog spejar-öronen!?



Här har vi Tanya som ser ganska så stressad ut. Hon har verkligen 100% koll på mig och Per så att vi inte skulle råka försvinna.



Leddy gosar med matte och busar med husse.



Totalt helt slut var både Tanya och Taz när de kom hem till min mamma. Båda snarkade ljudligt. Taz följde med oss, utan protester, vilket var skönt för oss. Han hoppade in i bilen som om det var självklart. Och visst var det så det skulle vara. Det har nästan gått ett år och han vet var han hör hemma.

Tack snälla för att vi fick komma och hälsa på er, Kalle & Elsie-Marie. Tack för mat, kaffe och en trevlig pratstund. Vi kommer tillbaka om vi får!

Hämtade vi Tanya på Arlanda flygplats. Där satt hon i en transportbur. Vilsen och troligtvis en smula förvirrad.



Här börjar äventyret! Haha...det ser ut som om mina tänder inte får rum i munnen på mig! Där är vi på Arlanda tillsammans med de andra hundarna som kom. Jag minns att vi funderade, Per och jag, på väg till Arlanda. Vi kände oss som två helt tokiga människor. Vad hade vi gett oss in på? Hur skulle det här gå? Var hon rädd? Var hon skygg? Tänk om hon var fullkomligt helvild? Skulle vi klara av det? Tankarna virrvlade runt.........Vad skulle Zebbe, våran bestämda hanhund säga? Tänk om vi felbedömt situationen? Zebbe kanske skulle hata henne och inte alls uppskatta henne? Oj, oj......fjärilar i magen, så det kanske inte var så konstigt att tänderna "hoppade ut"?!



Vi åkte hem. En resa på strax över 50 mil. Tanya låg längst bak i i skuffen och jag satt i baksätet. Hon sov större delen av resan. När vi kom hem var det mörkt och regnade. Per hämtade ut en sur golden. Sur för att han inte fått åka med oss i bilen, sur för att det stod en främmande hund på utsidan och skällde på honom. Zebbe hatade att bli utskälld. Speciellt om han inte hunnit konstatera om det var en tik. Hanhundar skulle plattas till. 

Tanya stod bakom mina ben och gömde sig. Vi tog en promenad i regnet. Zebbe först med husse. Jag bakom med Tanya. När vi kom in behöllt vi kopplet på zebbe och släppte Tanya så hon skulle få lukta in sig. Zebbe vrålade om hon kom för nära och Tanya pep ynkligt. Per och jag delade på oss. Tanya och jag sov i min sons rum med stängd dörr. Zebbe gick med husse för att sova. 

Tidigt morgon tog vi en promenad tillsammans med hundarna. Det gick lite bättre. Zebbe blängde på Tanya och hon höll sig på avstånd. När vi kom hem tittade Per och jag på varandra och bestämde oss för att släppa dem. Tanya hade tydligt visat att hon inte tänkte utmana Zebbe så vi kände att det kunde säkert gå bra. Det gjorde det. Zebbe visade med hela kroppen att "det jag som bestämmer" och Tanya vek undan. 



Det gick bättre och bättre. Det fick ta den tid det gjorde. Båda fick närma sig i sin egen takt. Tanya följde mig som en skugga. Hon vågade den första tiden inte gå förbi Zebbe själv. Vi fick gå emellan som en sköld. Tanya var med mig in på toa. Minns att hon till och med somnade med huvudet mellan mina fötter, vilandes på mina trosor. Till och med i duschen var hon med. Var inte jag hemma vandrade hon med husse. 

Zebbe och Tanya lekte kamplekar. Att brottas gjorde de aldrig, inte heller jagade de varandra. Däremot konde Tanya gå flera varv runt Zebbe när han sov, för att få igång honom. Tanya blev modigare och modigare. Tillslut snodde hon ben från Zebbe, när han släppte dem. När han råkade hämta luft, eller vila. Hon kunde stå och glo på honom hur länge som helst.

Det är en spännande tid, den första tiden med sin hund. Vem är den? Vad har den för personlighet? Stämmer det som sagts om den? Jo, för Tanyas del stämde allt. Jag har så svårt att tänka mig henne i ett hundhäng i Spanien. Hon hade tidigare levt med en egen husse, men lämnats in där. Hon var ingen gatuhund, utan van att få vara nära en människa. Jag förstår beskrivningen från hemsidan av en hund som följde volontärerna och som ville vara nära hela tiden. Så är hon fortfarande. Hon är verkligen en hund som vill vara nära. Hon behöver det. Samtidigt har hon inte separationsångest. Det går att lämna henne ensam utan att hon skäller konstant eller äter upp både ätbara saker och inte ätbara saker. 

Det har varit mycket spännande år, dessa år med Tanya. Hon är en rolig hund och framförallt så kärleksfull. Hon pratar så mycket. Har så tydliga signaler vad hon vill. Slänger med tassarna, buffar med huvudet. 

När Zebbe fick somna in och Taz flytta till oss började en ny tid för Tanya. Taz var också ett livsfarligt monster, men det gick över ganska fort. De två leker med varandra på ett helt annat sätt. Taz är den som bestämmer, men han och Tanya brottas så att möblerna far omkring. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur roligt de har med varandra. 

Ja du, Tanya! Livet har verkligen varit ett äventyr för dig. Jag är så glad och tacksam för att jag får dela det med dig. Du lär mig så mycket och har lärt mig massor. Det finns de som påstår att du är bortskämd, men jag tror varken du eller jag kan hålla med om det......... 

Här följer fler bilder från dessa tre år:



Första gången hon blev trimmad! Jag kom hem från jobbet och skrek: "Nä men, vad har hänt! Kära nå´n, älskade säl!"



"Kissa du så spanar jag"



I fjällen -05. Det är faktiskt i mitten på maj!



Totalt galen i att bada. Här i sommarstugan. Det stället hon får vara lös och bada på. Annars gäller långlina. Hon vägrar nämligen att komma upp. Det spelar ingen roll på vilket sätt man försöker. Hon vägrar.



Tanya och Poppy på besök i Hova. Vi ville se om Tanya och Poppy kände igen varandra. Poppy vistades i samma hundhäng som Tanya och det finns kort därifrån på dem tillsammans. Husse Per är också väldigt kär i Poppy. Det var han redan inna besöket och inte blev det bättre efteråt. Nä, de kände inte igen varandra dessa två hundar. Inte vad vi kunde ana oss till. Fast det var ruskigt trevlig ändå! (-05)



Tanya har en mycket barnslig matte! Här ett försök till julkort..........



En typisk sovar-bild på Tanya



Avslutningsvis denna bild på Taz och Tanya. Tidigt i juni var det varmt och jag kokade buljong som jag frös in i olika bunkar och plastpåsar. I med en liten korvsnutt och du har en jätte poppis avsvalkande "hundglass". Här äter de nära och tillsammans. Taz vaktar gärna det han anser vara sitt, gällande mat. Mer och mer har han släppt Tanya närmare. Tanya skulle aldrig våga sno från honom. Aldrig våga vara så fräck som hon var mot Zebbe. Nu kan vi faktiskt låta de båda slicka ur en och samma form.

Idag är det Tanyas dag och det regnar ute. Ska försöka vara lite fantasifull inne och leka, t ex gömma godis som brukar vara populärt. Det är ju en dag att fira!

Tanya vände i dörren inför dagens första promenad. Jag hörde hur Per fick tvinga ut henne. Taz fäller ihop sina öron och ser lidande ut. Regnet har vräkt ner. Strax efter att de gett sig ut blev det strömavbrott. Jippie! Morgonkaffe, ja det fick jag vara utan. Strömavbrottet varande någon timme.

Det är urtrist ute. Man blir slapp och orkeslös. Jag har ägnat mig åt att prata med hundfolk angående Hittehund. Blivande familjer och andra angelägenheter. Tog några timmar och kan konstatera att det inte regnar i hela Sverige i vilket fall som helst.

Måste leverera tidnings-läsar-bilder på Tanya och Per





Och Taz han låg i soffan och hade full koll. Som vanligt!



Det ser ut som om han nästan är i koma, men jag vet att han inte är det. Strax efter travar han med mig för att tvätta husse i ansiktet.



Nu ska jag gå dagens första, förhoppningsvis, torra promenad...Klockan är strax 18.30 och det har slutat regna!

Men det är i alla fall sommar! Tänkte bjuda på några regnfria bilder. Inte tagna idag, men faktiskt från någon regnfri dag, trots att vi har semester.....Mina pioner har slutat blomma nu. Endast några få knoppar finns det kvar. Jag älskar pioner. Skulle faktiskt vilja ha fler buskar som blommade på olika tider under hela sommaren.



...och så mognar jordgubbarna även i regn....



...och massor av smultron på tomten.



...och jag har lyckats ganska bra att klippa buskar på tomten. Kolla in mitt "klipp" på höger sida. Ny häcksax!



Tanya syns knappt på vänster sida. Hennes huvud når precis upp om hon ställer framtassarna mot en kant på insidan. Taz når precis över. Taz spanar mycket åt det hållet. Grannens nuffe finns där och två små grannbarn. Han har slutat skälla på folk som passerar om han vet att de inte kommer till oss, samt att han känner igen dem. Grannarna skäller han inte på. Barnen som cyklar och leker på gatan utanför står han och spanatr på, men är helt tyst. Duktiga "lilla" Taz. Ibland ligger han helt platt på backen bakom "staketet" med nosen in mellan springorna. Då brukar grannens katt Sixten vara på andra sidan. Den totalt orädda Sixten som lungt rullar på vår uppfart och tvättar sig omsorgsfullt medan både Tanya och Taz knappt kan andas av anspänning på andra sidan.



En bild strax före Tanya och Taz drog igång och busa. Per skulle försöka fotografera mig med hundarna. Det där med att posera är inget varken hundarna eller jag fixar så bra. De kände säkert av den helt onaturliga stämningen. Taz gäspar lugnande, men vad hjälpte det.



De blev helt galna!



.....och så en typisk sovarbild på Tanya med husse.