tanyataz

Under några år har Per och jag köpt oss en kungsgran och njutit av de goa, mjuka barren som trots att granen dör, på något vis hänger kvar på grenarna. Fina, riktiga ”Kalle Anka granar”. Täta, jämna, estetiska, vackra granar som en likt en förvuxen grön kona tindrat i vardagsrumshörnet.

 

I år fick jag ett sms av maken när jag var på jobbet som löd:

 ”Nu köper jag en gran!”.

Jag svarade:

 ”Oj”

 

Jag underskattar inte egna initiativ, inte alls, nej då, och jag har en make med en förfärlig mängd av kvalitéer. Absolut, jag påstår inget annat, men i mitt inre förstod jag hur det där granköpet skulle gå till. Precis så som jag befarat, hade det också gått till. Han berättade glatt att han åkt till torget. Pekat på en gran och sagt: ”Ta hit den där!”. Utan att titta. Han var strålande lycklig över att inköpet hade tagit honom max 5 minuter. Den längsta tiden tog när han fick hjälpa försäljaren att försöka trycka in granen i nätet (cylindern av stål) för granen var så ofantligt bred, att de endast med gemensamma krafter lyckades trycka in den i trumman och få på nätet.

 

Väl hemma tryckte vi ned stammen i julgransfoten och klippte upp nätet. Ur puppan vecklade grenar ut sig. Lite här och lite där och desto mer grenar som blev fria desto mer möbler fick vi flytta bort. Jag ställde mig på avstånd från granen för att få luft. Det luktade inte gran, det stank gran. Likt en förstorad wunderbaun bredde den ut sig åt alla håll och kanter.

 

-         Den har väldigt lite grenar längst ned, sa jag lite försiktigt.

-         Bra, då kommer man åt att vattna, svarade maken glatt praktisk.

 

Sedan backar jag en bit till och så brister det. Jag skrattar så tårarna sprutar. Granen är helt fantastisk. Den är enormt bred. Grenarna far åt alla håll och kanter på ett ställe saknas det helt grenar. Sedan är det en rak stam och ca 50 cm från toppen så kommer en klick med jätte många grenar samlade hit och dit och så fortsätter granen rätt upp, men med 5 cm förskjutning mot stammen. Högst upp vajar toppen, lite på sniskan, men strävsamt uppåt i alla fall. Den ser enormt tilltufsad ut.  

 

Under kvällen vecklade granen ut sig mer och mer. Is smälte och slog ner i parketten, barr över golvet, den fortsatte stinka så mina ögon sved. Det kändes som om jag verkligen var ett med naturen. Som om ett helt granplantage flyttat in i vardagsrummet.

 

Nu är granen klädd. Jag tog allt glitter jag hade och har försökt dölja de ojämna spretiga grenarna och den delen av stammen som inga grenar har. Det gick åt två kartonger med ljus för den var så bred. Den är mer lik en boll med en pinne rakt upp.

 

Jag skulle aldrig ha kastat ut den. Det hade inte enbart inneburit att jag behövt köpa en ny i år, utan för all framtid hade jag behövt göra julgransinköpet själv. Att rent kosmetiskt försöka rädda situationen med att dölja med en massa glitter, det är som att försöka sminka över alla mina rynkor. Det går inte, och det är inte värt att göra skönhetsoperationer ens på en gran.

 

Hur som helst! Den står där den står och den tindrar faktiskt!

Och jag önskar alla nu en riktigt fröjdefull jul. Har ni inte ännu tänkt det, så vill jag bara säga. Det är dags att tindra nu! För kan vår gran tindra, utefter de förutsättningar den hade, så lovar jag att alla vi andra också kan tindra.

 

God Jul

Från

Skogsfrun