tanyataz

Det regnar och regnar och jag målar och målar. Inte tavlor utan väggar. Nu, ikväll, är jag till 99% klar. Antar att jag i morgon får köra lite "finlir". Det är hallen i källaren som bytt sina 70-tals tapeter mot färg. Taket har jag sedan tidigare målat. Ett väldigt mycket mindre roligt tak att måla. Tidigare ägare hade försett taket med ett rutmönster . Bruna träramar på ett vitt tak. Konstig beskrivning, men jag lovar att det vär urtrist att måla. Väggarna var rena befrielsen. Så om jag nu är klar så ska Per få lägga tarkettgolvet vi var och köpte idag. Samma golv som i sovrummet.

Nu när det sommarprojektet är klart så ska jag nog ta och måla pannrummet med den överblivna färgen. Blir nog jätte bra. Väntar fortfarande på vindskivorna som vi beställt.

Känner mig riktigt nöjd över att ha gjort så mycket nytta........

Nu är snart midsommarhlegen över och med viss panik känner jag att enbart 14 dagar är kvar av min semester. Paniken är kanske inte den att det bara är 14 dagar kvar, utan mer en undran över vad de där 14 dagarna som redan varit tagit vägen.

Vi lever ett stillsamt semester liv. Mest grejat på tomten och det är väldigt avkopplande. Köpte en häcksax, en elektrisk och kom på att jag var otroligt otränad. Har haft fruktansvärt ont i kroppen på grund av den. Per gick mest och muttrade efter min framfart. Det var nämligen han som fick samla ihop alla grenar osv. Vi har varit till soptippen och Per har lagt om muren kring tomten.

Här om kvällen när jag var ute och vattnade ropade Per på mig för att fråa om jag ville ha en whiskey. Jag svarade Ja tack, och att jag snart skulle komma in. Strax efter ropar han igen och frågar om jag vill ha en choritzo. Jag svarar åter igen att jag strax kommer. Resultatet blev denna drink:



Det räcker nog att ha avnjutit den 1 gång i livet.

I måndags när Per var ute på dagens första runda med hundarna ringer han hem till mig. "Det sitter en skotte bunden här uppe i skogen, säger han". Jag fick snabbt på mig kläderna och gick dit han sa att det satt en hund. Strax ovanför oss finns ett ställe som kommunen gjort iordning för förskolan i området. Ett litet vindskydd, en grillplats, lite träbänkar med mera. Jätte fint har det blivit. Där satt det en liten vit trasselsudd och försökte låta bli att titta på mig. Per hade ropat och tjoat för att höra om det var någon i närheten. Jag gjorde samma sak. Sedan kastade jag lite levergodis till hunden för han sökte inte kontakt med mig, utan såg bara ynklig och rädd ut. När levergodiset  och hund mötts så var jag mer kompis med honom. Hällde upp vatten som jag haft med mig, men han var inte intresserad. Jag gick runt på baksidan för där sluttar det lite. Tänkte att någon kanske trillat där bakom. Ja, jag vet inte riktigt vad jag tänkte mer än oro för den lilla vita hunden. Tillslut satte jag mig på bänekn brevid honom. Funderade lite över hur länge han och jag skulle sitta där innan jag kunde vara säker på att han helt enkelt lämnats där. Skulle jag ringa till polisen för att berätta att jag tagit med en liten hund hem direkt?

Medan jag satt där ser jag plötsligt att hunden reagerar på ljud. Det är några kvinnor som kommer gående längs med el ljusspåret. När de är så nära att vi kan höra varandra ropar jag frågande om det är deras hund. visserligen hade jag redan listat ut det, med tanke på att hunden helt plötsligt vaknat från någon slags apati. Jo, hunden tillhörde någon av dem. Han var gammal och orkade inte gå så långt som de brukar göra, så därför hade de bundit honom där. De "brukade" göra det. Fast viss oro fanns ju naturligtvis att det skulle komma någon arg hund som var lös.

Jag blev såååååå matt. Berättade om min oro. Att jag var på väg att ringa polisen, att jag undrat om någon låg skadad i närheten eller om hunden bara lämnats för att man ville bli av med den. Berättade om att vi tidigare haft en hund som inte heller orkat, men att då fick vi gå kortare promenader och därefter lämna den hunden HEMMA . Sa att små hundar inte bara är lätta byten för arga hundar utan även för grävlingar, kanske rävar och varför inte människor som inte är ärliga. Sen gick jag.

Mötte Per som gått färdigt med våra hundar, lämnat dem hemma och kom till mig för att räkna ut vad vi skulle göra. Tur att jag mötte honom. Han var vansinnig. Per var nog arg hela dagen för händelsen. Man lämnar helt enkelt inte en hund på det sättet. Jag frågade aldrig varför han inte fick vara hemma själv, men idén att sätta honom där ensam är en av de mest korkade idéer jag någonsin hört.

Här är han. Den lilla oroliga vovven i skogen.



Gammal och söt. Värd något bättre än att lämnas utan tillsyn i skogen för att matte ville gå längre..........

Pinsamt!

Idag var vi hos en kvinna i Stenungsund som har en liten djuraffär och som trimmar. Hade beställt tid till Tanya. Eftersom det tar några timmar att "rycka" Tanya så gick jag först en promenad med Taz och sedan började jag titta runt i den lilla affären. Per var med och höll i sprattel-Tanya.

Hittar då en helt vanlig munkorg och funderar på om den kan passa till Taz. Det är ju så att Taz tycker barn är rättså mysko individer och vi har pratat om att köpa en munkorg till honom med tanke på att vi ibland umgås med min brors små barn. Det kan gå jätte bra, men vid ett första möte vill vi inte riskera något, så en munkorg ska inhandlas. Jag frågar kvinnan som håller på att trimma Tanya om jag kan ta med munkorgen ut och pröva på Taz. Det är en helt vanlig munkorg i plast. Visst kan jag det, så jag går ut till bilen. När jag går viskar Per till hon som trimmar "Vänta bara, hon kommer snart in igen" .... och ja, det gör jag.

Till mitt försvar måste jag säga att jag aldrig satt på en hund en munkorg. Aldrig behövt det. Jag krängde på munkorgen upp och ner på Taz. Sedan stod jag där och tänkte: Ja men stackarn, ska han verkligen inte kunna se något. Eller är det meningen att ögonen ska komma fram mellan lädret och plasten i munkorgen. Den måste vara väldigt för liten åt honom. Nä, den passar verkligen inte. 

In igen till Tanya och de 2benta. "Hur gick det", frågar kvinnan som rycker Tanya. "Inte alls bra, svarar jag. Han kan ju knappt se något med den på" Det blev ju jätte konstigt." Och så visar jag hur jag gjort och när jag får klart för mig hur korkat jag gjort skrattar jag så tårarna sprutar.

Ja, ja...nu vet jag i alla fall hur en munkorg ska sitta........

Nu har Tanya blivit av med vinterpälsen. Det var på tiden tycker husse och njääa, mumlar jag. Jag tycker hon ser så charmig ut i sitt ragg. Den där släta säl-liknande varelsen är liksom inte min knasiga ouppfostrade hund. Ragget stämmer mer med hennes personlighet. Fast Tanya tycker det är skönt att bli av med pälsen. Hon blir ännu mer sprallig och njuter när man klappar henne. Alldeles len är hon utan sitt ragg.

Här kommer lite bilder


Före



Olycklig undertiden....




Efter

Nu har jag och Per semester. Hade inte riktigt räknat med denna värmebölja som drabbat oss. Än så länge ser jag det som en bonus för jag orkar verkligen inte göra något annat än minst möjligt. Bara att lyfta sig från stolen i skuggan bär emot. Hundarna är helt utslagna. Ligger i skuggan på de ganska svala plattorna på uteplatsen och sover. I går gick vi alla ner i källaren till sovrummet och satte på takfläkten och låg och njöt av lite kyla.

Jag har kokat köttbuljong till hundarna och fryst in i lämpliga portioner. Lade även i några korvsnuttar. Tanya och Taz har fått detta som sin egen glass. Blev en bra sysselsättning efter de där korta promenaderna man ändå måste ta. De senaste kvällarna har vi badat. Ja, inte Per och jag, men hundarna. Fast igår kväll ångrade vi oss att vi inte tagit med badkläder. Det var varmt i Hällungens vatten.

Sent på kvällen, runt 22-23 har vi gått en längre runda med hundarna. Så där lagom sent så harar tror att det är riskfritt att skutta omkring i området och alla katter springer fritt och jagar. Då har vi med två pigga och utvilade hundar fladdrat omkring.

En sak har jag i alla fall gjort som jag tänkt göra länge nu, nämligen köpt en ny kamera. Jag fick efter mitt köp lätt ångest för att jag började tänka tankar kring att för de där pengarna hade vi fått ett nytt golv i något av sovrummen eller tapeter eller..............och tänk om det var en skitkamera jag köpt. Tror alltid att jag ska bli lurad vid köp av elektronik eftersom jag inte förstår mig på det. Jag ringde min tvillingbror som är min referensram och som jag vet har koll på sådant där, alltså elektroniska prylar. Det visar sig att jag köpt en likadan kamera som han har, fast en nyare modell, Panasonic DMC-TZ3 Lumix. Vilket konstigt sammanträffande! Så nu försöker jag lära mig alla funktioner och bara det är ett företag i sig. Jag är en sådan där som läser bruksanvisningar och inte fattar någonting alls. Sen efter X-antal misstag trillar poletten ner och allt blir självklart.

Så här kommer två badbilder med nya kameran som jag bad kompisen Janne ta. Jag och Per måste hålla på och trassla med kopplen vid bad. Tanya kommer ju inte upp frivilligt från sitt simmande. Taz doppar bara lilla magen. Han har förresten börjat fälla nu. Det rasar av honom. Går att dra stora ullbollar från pälsen.



Simma, simma, simma med spårlina.....



Taz gillar att vi kastar pinnar åt honom i vattnet. Han kastar med dem själv en stund. Helst skulle han vilja leka med Tanya, men hon vill bara simma efter plupp från våra stenar. Är inte alls intresserad av Taz lekinviter, så han får roa sig själv.