TACK

Först av allt vill jag på Pers vägnar tacka ALLA, ingen nämnd ingen glömd, som genom telefonsamtal, brev och besök uppvaktat och busat med Per på hans 50-årsdag. Det är tufft att fylla 50 år och återhämtningen har bara börjat.


Jag har tagit sats för att få till någon historia kring detta och det är inte lätt att samla alla intryck. Kan väl säga att det hela började med en annons i ST-tidningen som, ja låt säga ett 15-20 tal ringde på under över en veckas tid.


Trädgårdsarbete utföres

Medelålders man med gröna fingrar

hjälper dig gärna i din trädgård mot

en ringa ersättning. Per, 0303 - XXXXXX,

0709 - XX XX XX .

Saknar egen trädgård.


Hehe......Pers trädgårdsintresse är obefintligt och de gröna fingrarna är en väl dold talang. Efter ett visst antal samtal började Per säga att han var så fullbokad så han hade jobb till långt in i september.


Per fyllde den 11/7, men redan den 9/7 dök det upp lite arbetskamrater. Det blev en mycket blöt kväll för Per. Vi spelade kort sent in på natten och Per skulle bara kolla något på datorn. Efter någon minut kom det ljud av sömn från kontoret. På hundarnas madrass låg Per och sov med Tanya. Jag fick inte liv i honom när jag själv skulle lägga mig vid 02.30-tiden så det var bara att plocka av honom skor och glasögon och låta honom sova vidare. Han vaknade vid 06.30 och konstaterade var han var och därefter tog han hundarna på en morgonpromenad.


Z Z Z Z Z z z z z z z ....................

Kl 00.00 dök det upp folk på natten till fredagen. Det hade vi också trott, båda två. Det ösregnade ute. Pers syster hade med sig nybakat bröd, några kompisar kom med ärtsoppa, varm punsch och pannkaka. Närmsta grannen kom med en flaska whiskey och grattade. Vid 00.30 dök min bror upp med hela sin familj som åkt från Nyköping för att stanna några dagar.


Fredag morgon vid 08-tiden började telefonen ringa och sedan gick dagen i ett. Det tokigaste telefonsamtalet den dagen var från Bastuvikens simskola som ville prata med målsman för Per Jorfors eftersom han inte varit på simskolan på hela veckan.

Naturligtvis var det även skyltat hem till oss......hehe.....fiiiin utsmyckning...massor, massor med ölburkar låg slängda på gräsmattan.


Har den här skylten något att göra med simskolan?

Per fick en Borat baddräkt och blev övertalad på natten att sätta på sig den. Det blev den och en t-shirt.
En nu identifierad kvinna, mixtrade med Pers mobiltelefon, så på lördag morgon började den ringa kl. 04.30. Per hör ju dåligt och han vaknade definitivt inte av den. För mina närmaste bekanta är mitt morgonhumör välkänt och ni ska veta hur nära jag var att dränka mobilen i toaletten. Jag förstår mig inte på Pers telefon och fattade inte alls hur jag skulle få av alarmet som ringde om och om igen. Tillslut, efter 20 minuter, kände jag mig jätte nöjd eftersom jag lyckats stänga av telefonen. Tro nu inte att det hjälpte! Nä, den ringde igen när jag för 4-5 gången lyckats krypa ner i sängen. Sängen i gästrummet som är 120 bred och som jag delade med Per och Tanya. När den ringde fast den var avstängd så såg jag hur jag skulle göra och fick äntligen av alarmet. Därefter ägnade jag säkert 30 minuter till att tänka ut hämnden för den som kommit på idén om larm. Säger bara som så.......jag vet vem du är, det kommer att kosta!


Tanya ägnade hela dagen/natten åt att tigga och jag vet att hon fick annat än hundgodis. Konstant tiggde hon eftersom det konstant fanns någon som åt. Som en avfallskvarn tuggade hon och gasmolnen efter henne, i gästrummet och den något mindre sängen vi sov i, låg som en tät dimma. Taz gav tillslut upp att hålla reda på vem som kom och vem som gick. Vid 01-tiden mötte jag hans trötta ögon på gräsmatten med blicken "ska vi inte gå och lägga oss nu".

Det blir ju inte bara intensivt för oss människor, det blir det även för djuren.


Hur som helst så vill jag även tala om vilka fantastiska syskonbarn jag har. Emma och Ida de två äldsta i min brors skara av barn, som utan gnäll och tyck att det var tråkigt hos oss, fann sig i att även få stryk i kort och bada i havet fast det var kyligt. Och så de två minstingarna på 3 och 5 år som inte glömde bort, och visade så stor hänsyn mot Taz. Taz som då inte är van vid små barn och tycker att de är otäcka. Alva som är yngst sa myndigt: " Tanya kan man klappa, men Taz klappar man bara om han själv kommer". Precis så är det och precis så var det. Tänk vad enkelt det blir att umgås då. Taz fick vila i fred och rörde sig obehindrat utan att ha några små bakom sig som han måste ha koll på. De små brydde sig inte om honom utan hade annat att göra.


Nu finns det en nyckel i nyckelskåpet som det står Traktor på.

Ingvar fick köra av den från kärran åt Per.

Trädgårdstraktorn som äntligen min asfaltsbonde köpt! Den står parkerad som traktorer ska....i maskinhallen. Ett rött underverk och gräsmatten kommer aldrig mer att vara mer än 3 mm lång. För att inte tala om allt som kommer att flyttas hit och dit när Per får köpt sig en lite kärra bakom. Kanske kan vi hela familjen ta oss en liten söndagstur med det lilla underverket? Jag som tyckte det var mer nödvändigt med en bergsget för att hålla borta slyn på berget inser att det istället blir en motorsåg. Ännu mer saker som låter!


Semestern går vidare och i mitten på nästa vecka anländer 9 st sörmlänningar som ska mellanlanda här på väg till Danmark. Ska vila fram till dess.....tror jag!


Tillsist! Varför fotografera en 50-åring i kostym med alla blommor när man äger en Borat-dräkt?

RSS 2.0