tanyataz

Äntligen har solen kommit! I går var det helt ljuvligt ute! Idag är det fortfarande fint och dessutom frost.
Jag väntar, väntar och väntar! På små fåglarna! Hallå! Fattar ni inte att jag tänker mata er? Talgbollarna håller på att rasa samman! Fågelbordet fick jag i julklapp eftersom det gamla åkte i soporna vid flytten. På juldagen var jag ute i regn och rusk och satte upp det. Nu har det vackra vädret återvänt, så jag hoppas, hoppas att fåglarna ska se att jag ger dem mat! Hur länge måste jag vänta?????????? I morse var jag ute och la fågelfrö på taket på huset. Min svägerska Lotta kom hit med en superblandning så jag är verkligen utrustad för matning på kvalificerad nivå. 



Så här ser det ut när två spralliga hundar njutar av att det inte regnar! Undrar om Tanya har någon tass i backen?
Alltid Taz som jagar Tanya. Hon kan bjuda in honom genom att studsa kring honom, men oftast är det han som tar initiativet. Det värsta är att de kommer med sådan fart emot än ibland att de lätt skulle kunna fälla mig. Jag märker hur jag knäar och sätter ner fötterna stadigt i backen när "hundtrasslet" av öppna käftar och ben åt alla håll och kanter kommer farande.



Så mycket ljusare det blir med lite frost! Idag tog vi en ny väg i skogen. Vi vet inte var vi hamnar. I går fick jag tillslut vända och ge upp, men idag kom vi runt på någotvis. Första delen av promenaden fick de vara lösa. Taz får man verkligen passa. Han spanar och lystrar och vi bryter honom när han sätter näsan i vädret, eller när han stelnar till. Vilken jakthund han är. Dessutom är han så självsäker så han skulle om han fick chansen kunna springa efter ett rådjur en bra stund. Tanya har mer koll på oss och för henne vore det en katastrof om hon tappade bort oss. Taz letar efter oss om vi gömmer oss, men ett rådjur är mycket roligare än oss. Däremot så går han lätt att bryta och han kommer direkt till oss där det vankas en godis. Det gäller att ha honom nära hela tiden. Inte släppa fram honom för långt eller låta honom glida iväg för långt bakom. Att leka med dem gör att han liksom inte hinner sätta näsan i vädret och spåra. Det gäller alltså att vara roligare än rådjuren.......och det är ju inte så jätte lätt precis.

Tanya är jag riktigt, riktigt stolt över. Jag har aldrig fått tillfälle att lita på henne på detta sätt som nu. Äntligen får jag se att hon fungerar så bra som hon gör. Fast vilka hundar fungerar inte superbra störningsfritt!?



Idag kom vi fram på andra sidan av huset. Så här ser det ut på lite avstånd. Tomten sträcker sig över berget på baksidan. Här kan man se att maskinhallen är STOR. Japp där bor vi nu! Mitt i skogen, nästan!

Jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! Idag ska jag gratinera hummer för första gången i mitt liv. Någon gång måste vara första gången, och det ska bli spännande att se om jag kan få det hela ätbart också!
Här hoppas vi att vi slipper så mycket raketer och smällare. Stackars Taz är så rädd, men hittills har vi nästan varit befriade från det. Fördelen med att bo så här är att det oftast brukar smälla vid 24 och sedan inget mer. Så vi får hoppas på att det blir så. Hoppas också att fåglarna fattar att jag matar dem också. Något mer hoppas jag inte på för tillfället! 

Några har frågat oss hur långt vi kommit i flytten och vi har kommit väldigt långt. Alla saker är här, men alla saker är inte på plats. En klok äldre man sa till mig idag att när han och hans sambo flyttat plockade de upp 3 kartonger om dagen. Jag ska försöka räkna ut hur många månader det är kvar innan vi packat upp, efter den principen. Nä, jag överdriver lite lätt, men det är över 6 år sedan jag flyttade till västkusten och det finns faktiskt kartonger som fortfarande inte öppnats. Det är också en skrämmande tanke att allt inte får plats. Det är sant! Vi har flyttat till ett större hus och allt får inte plats! Mina böcker! Var ska jag ha alla mina böcker? Blir det bokhylla i förrådet?

Ack ja. Det finns faktiskt värre saker i livet, så jag tänker inte lägga ner kraft och energi på det..............

Här kommer lite bilder på några rum så ni ser att det faktiskt är sant att vi kommit i ordning så pass mycket som vi har.



"Kontoret". Tanya har lagt beslag på Taz korg.



Det rosa gästrummet. Taz vilar som en äkta diva på sängen. Detta har han valt ut som sitt kryp in. Ett strategiskt bra placerat rum för den som vill hålla kollen. Mellan hallen och köket!



Del av vardagsrummet. Den "nya" soffgruppen. Detta skinn-fynd gjorde vi på blocket. 2500 kronor för soffgruppen och två stenbord. De skulle ju ha placerats i allrummet på övervåningen, men de blev vardagsrums möbler istället. Ser ni de små tomtarna på skåpet längst upp? Jag har julpyntat lite!



...och så till sist köket. Husets bästa rum tycker jag. Så fint!

Nu ska jag nog ta 3 kartonger så har jag gjort dagens arbetsinsats......

Jag hade nästan skrivit klart en riktig julhälsning här när Per kröp in under datorn för att koppla in fotoskrivaren. Svart....det blev svart. Datorn stängdes av eftersom han råkade trycka av strömbrytaren på kontakten. Jaha ja.....jag ropar inte av glädjen av att börja om. Nu ska jag vakta datorn mycket noga och ingen ska få komma nära rummet innan jag är klar.

Med dessa ord tjoar jag GOD JUL till alla. Det blev jul hos oss med. Julgran, glögg och färdigkokt skinka. Panik inköp av julklappar och fiskbilen hade goa inläggningar av sill. Vi eldade i braskaminen och fnittrade åt mitt bonusbarn Anders när han i den ursöta tomteluvan hackande försökte tyda våra slarviga handstilar på diverse paket.



Tanya var väldigt intresserad av paketen. Anders hade köpt ben till T&T



Jag hade tagit ner Taz stora madrass i vardagsrummet. "Hans säng", gästsängen var upptagen av min mamma som för ovanlighetens skull stängde dörren. För att göra alla nöjda och få lite julefrid så hämtade jag Taz stora madrass istället.

Det där med paket och Taz. Kan inte direkt påstå att han slet upp paketet. Han låg och luktade på det, vaktade det och tittade oroligt omkring sig. "Vad menar ni, ska jag slita upp pappret".



Här är hon som inte har några betänkligheter. Det är bara att slita.

Nu ligger benen i deras skåp. Taz hade inte ro att gnaga på sitt utan gick bara omkring och Tanya väntade på att han skulle lägga sig och gnaga, så jag bytte dem mot grisöron. Det går fortare att äta.



I lördags tog vi oss en promenad för att se var den där skogsvägen ledde. Jag visste att jag skulle komma fram på en grusväg och att den leder till Svenshögen. Per satte sig i bilen för att åka till Janne som då bor i Svenshögen.
Det är så mörkt ute på dagarna, så dimmigt att nästan blixten går igång. På kvällarna när det är mörkt kan jag i alla fall låtsas att snön ligger vit utanför och i tanken få till vinterkänslan. Fast när jag står där i skogen i duggregnet så är det mer höst än något annat.

När vi nu skulle vandra iväg så hade jag en idé om att låta hundarna vara lösa under den första delen av promenaden. Först tjoade jag en stund för att skrämma bort eventuella rådjur. Därefter kastade jag ut en näve godis och släppte mina vargar. De började genast söka och då, precis då, ser jag rådjuret i ögonvrån. Världens bästa inkallning fick jag till tack vare världens bästa inkallningsord....goooooooodiiiiiiisssssss........med pipig hysterisk röst. T&T kom ivrigt tillbaka och jag hakade snabbt upp dem i flexikopplen. Taz fattade direkt när jag fick tag på honoma tt det var något. Ögonkontakten försvann och han började flacka med blicken. "Vad är det matte ser?" Han är så signalkänslig att han fattar direkt. Är det inte rösten så är det min kropp, mitt sätt att agera. Jag vet det, och försöker verkligen tänka på det, men där i skogen försvann förnuftet för mig.  3 minter var de lösa under den dryga timmen det tog för mig att ta mig fram till Janne.



"Hmmmm......något var det som jag inte skulle jaga........"



Tanya funderar också......."Konstig promenad det här"......



Efter ca 15 minuter i skogen kom jag fram till Hällungen. En stor sjö som vi med all säkerhet kan bada i från det här hållet i skogen. Tyvärr måste vi gå över järnvägspåret.



Taz sover. Tänk att det där huvudet oftast hamnar utanför.



Tanya ska ju vara där vi är. Till hennes lycka fanns det en stol ledig när vi spelade kort i köket. Här sitter hon och tittar på när vi spelar kort, med Anders tjej Stina brevid. Tokiga, tokiga hund. Hon spanade in köksstolen länge innan hon fick ett läga att kravla sig upp. Det gär bara inte att låta bli att älska henne när hon gör så. Här om dagen fick hon inte plats i soffan. Då låg hon över hela mig. Huvudet uppe vid mitt huvud och rumpan slutade nere vid mina knän. Tungt och varmt och fruktansvärt obekvämt. Där blir man sittande med hjärtat helt fullt av kärlek. Det finns ingen som hon i dessa lägen.



...och han då. Taz den snygga, snälla hunden med värdighet. Så smart och så pigg. Ja, det är lätt att vara stolt när man känner sig utvald av dessa 4benta vänner.......