tanyataz

                                               Zebbe
                                      960402-060621

Här sitter han i grönskan och njuter av livet, vår älskade änglahund Zebbe.  Han kom till oss hösten 2001, som en privat omplaceringshund. Zebbe var en dominant herre och hade en otroligt stor personlighet. Antagligen tyckte han nog att det var en ära för oss att lära känna honom. Han var hunden som hatade vatten, som gick omvägar runt vattenpölar, som backade in i huset när det ösregnade och som gick så längt från strandkanten som flexikopplet räckte.

Han sa till när det var dags för mat. Hämtade mig till kylskåpet. Kunde stå och glo på mig tills jag reste mig. Han hade fasta rutiner, så mycket tokiga ovanor/vanor som lever kvar i huset efter honom, med de "nya hundarna".  Morgonsmörgåsen, näven med kvällsgodis på kvällen när vi ska sova.

Zebbe vägrade att gå åt samma håll två gånger på raken. Jag visste alltid vilket håll hans husse gått med honom åt, promenaden innan. Hade husse gått i skogen, tvärvägrade Zebbe att gå åt det hållet en gång till. Han la sig ner och gick inte att flytta. Zebbe vägrade också att gå åt ett håll på en väg för att sedan gå samma väg tillbaka. Då kunde han också sätta sig ner.

Husse stod högst i rang och bemöttes med full respekt. Jag var snäppet högre än Zebbe. Bara snäppet högre. Många gånger låtsades han vara totalt döv när jag försökte få någon form av kontakt, för att sedan direkt lystra på husse. Zebbe var inte ett dugg intresserad av andra än de som fanns närmast i familjen/flocken. När främmande kom kunde han ibland "skita" i att resa sig för att hälsa. Alla var inte värda att hälsa på. Endel hälsades med lycka och skall. Stora lillmatte Marie, var en sådan person. Hon hade nämligen alltid något med sig att äta på. Genom Zebbes mage fann man hans hjärta.

Det finns så mycket att berätta om Zebbe. Jag tänker på honom nästan varje dag. Nu när det varit frost några dagar tänker jag på hur mycket han älskade snö och hur överlycklig han var dessa första frostdagar. Zebbe älskade att rulla då. Han njöt!

Han var en smart hund. En gång läste jag om ett test med en handduk som skulle visa hur smart ens hund var. Först fick Tanya försöka. På golvet la jag en godis, sedan en kökshandduk över medan Tanya tittade på. Sedan sa jag var-så-god för att se hur snabbt hon klarade att få fram godiset. Tanya puffade på handduken och krafsade med tassarna ivrig att få fatt godiset, och tillslut lyckades hon.

Därefter var det Zebbes tur. Samma procedur när jag la godiset under handduken därefter var-så-god. Zebbe tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Jag upprepade att det var fritt fram att ta godiset. Vid min upprepning hade Zebbe ställt framtassarna på handduken och godiset låg någonstans emellan. Eftersom jag då tjatade om att han fick ta godiset böjde han sig ner med huvudet, bet tag i godiset genom handduken och slet sönder ett stort hål. Spottade ut en handduksbit och käkade upp godiset. Japp....där fick jag som sa att han fick ta den genom handduken........

Älskade älskade änglahund........