GOD JUL
Jag hade nästan skrivit klart en riktig julhälsning här när Per kröp in under datorn för att koppla in fotoskrivaren. Svart....det blev svart. Datorn stängdes av eftersom han råkade trycka av strömbrytaren på kontakten. Jaha ja.....jag ropar inte av glädjen av att börja om. Nu ska jag vakta datorn mycket noga och ingen ska få komma nära rummet innan jag är klar.
Med dessa ord tjoar jag GOD JUL till alla. Det blev jul hos oss med. Julgran, glögg och färdigkokt skinka. Panik inköp av julklappar och fiskbilen hade goa inläggningar av sill. Vi eldade i braskaminen och fnittrade åt mitt bonusbarn Anders när han i den ursöta tomteluvan hackande försökte tyda våra slarviga handstilar på diverse paket.
Tanya var väldigt intresserad av paketen. Anders hade köpt ben till T&T
Jag hade tagit ner Taz stora madrass i vardagsrummet. "Hans säng", gästsängen var upptagen av min mamma som för ovanlighetens skull stängde dörren. För att göra alla nöjda och få lite julefrid så hämtade jag Taz stora madrass istället.
Det där med paket och Taz. Kan inte direkt påstå att han slet upp paketet. Han låg och luktade på det, vaktade det och tittade oroligt omkring sig. "Vad menar ni, ska jag slita upp pappret".
Här är hon som inte har några betänkligheter. Det är bara att slita.
Nu ligger benen i deras skåp. Taz hade inte ro att gnaga på sitt utan gick bara omkring och Tanya väntade på att han skulle lägga sig och gnaga, så jag bytte dem mot grisöron. Det går fortare att äta.
I lördags tog vi oss en promenad för att se var den där skogsvägen ledde. Jag visste att jag skulle komma fram på en grusväg och att den leder till Svenshögen. Per satte sig i bilen för att åka till Janne som då bor i Svenshögen.
Det är så mörkt ute på dagarna, så dimmigt att nästan blixten går igång. På kvällarna när det är mörkt kan jag i alla fall låtsas att snön ligger vit utanför och i tanken få till vinterkänslan. Fast när jag står där i skogen i duggregnet så är det mer höst än något annat.
När vi nu skulle vandra iväg så hade jag en idé om att låta hundarna vara lösa under den första delen av promenaden. Först tjoade jag en stund för att skrämma bort eventuella rådjur. Därefter kastade jag ut en näve godis och släppte mina vargar. De började genast söka och då, precis då, ser jag rådjuret i ögonvrån. Världens bästa inkallning fick jag till tack vare världens bästa inkallningsord....goooooooodiiiiiiisssssss........med pipig hysterisk röst. T&T kom ivrigt tillbaka och jag hakade snabbt upp dem i flexikopplen. Taz fattade direkt när jag fick tag på honoma tt det var något. Ögonkontakten försvann och han började flacka med blicken. "Vad är det matte ser?" Han är så signalkänslig att han fattar direkt. Är det inte rösten så är det min kropp, mitt sätt att agera. Jag vet det, och försöker verkligen tänka på det, men där i skogen försvann förnuftet för mig. 3 minter var de lösa under den dryga timmen det tog för mig att ta mig fram till Janne.
"Hmmmm......något var det som jag inte skulle jaga........"
Tanya funderar också......."Konstig promenad det här"......
Efter ca 15 minuter i skogen kom jag fram till Hällungen. En stor sjö som vi med all säkerhet kan bada i från det här hållet i skogen. Tyvärr måste vi gå över järnvägspåret.
Taz sover. Tänk att det där huvudet oftast hamnar utanför.
Tanya ska ju vara där vi är. Till hennes lycka fanns det en stol ledig när vi spelade kort i köket. Här sitter hon och tittar på när vi spelar kort, med Anders tjej Stina brevid. Tokiga, tokiga hund. Hon spanade in köksstolen länge innan hon fick ett läga att kravla sig upp. Det gär bara inte att låta bli att älska henne när hon gör så. Här om dagen fick hon inte plats i soffan. Då låg hon över hela mig. Huvudet uppe vid mitt huvud och rumpan slutade nere vid mina knän. Tungt och varmt och fruktansvärt obekvämt. Där blir man sittande med hjärtat helt fullt av kärlek. Det finns ingen som hon i dessa lägen.
...och han då. Taz den snygga, snälla hunden med värdighet. Så smart och så pigg. Ja, det är lätt att vara stolt när man känner sig utvald av dessa 4benta vänner.......
Med dessa ord tjoar jag GOD JUL till alla. Det blev jul hos oss med. Julgran, glögg och färdigkokt skinka. Panik inköp av julklappar och fiskbilen hade goa inläggningar av sill. Vi eldade i braskaminen och fnittrade åt mitt bonusbarn Anders när han i den ursöta tomteluvan hackande försökte tyda våra slarviga handstilar på diverse paket.
Tanya var väldigt intresserad av paketen. Anders hade köpt ben till T&T
Jag hade tagit ner Taz stora madrass i vardagsrummet. "Hans säng", gästsängen var upptagen av min mamma som för ovanlighetens skull stängde dörren. För att göra alla nöjda och få lite julefrid så hämtade jag Taz stora madrass istället.
Det där med paket och Taz. Kan inte direkt påstå att han slet upp paketet. Han låg och luktade på det, vaktade det och tittade oroligt omkring sig. "Vad menar ni, ska jag slita upp pappret".
Här är hon som inte har några betänkligheter. Det är bara att slita.
Nu ligger benen i deras skåp. Taz hade inte ro att gnaga på sitt utan gick bara omkring och Tanya väntade på att han skulle lägga sig och gnaga, så jag bytte dem mot grisöron. Det går fortare att äta.
I lördags tog vi oss en promenad för att se var den där skogsvägen ledde. Jag visste att jag skulle komma fram på en grusväg och att den leder till Svenshögen. Per satte sig i bilen för att åka till Janne som då bor i Svenshögen.
Det är så mörkt ute på dagarna, så dimmigt att nästan blixten går igång. På kvällarna när det är mörkt kan jag i alla fall låtsas att snön ligger vit utanför och i tanken få till vinterkänslan. Fast när jag står där i skogen i duggregnet så är det mer höst än något annat.
När vi nu skulle vandra iväg så hade jag en idé om att låta hundarna vara lösa under den första delen av promenaden. Först tjoade jag en stund för att skrämma bort eventuella rådjur. Därefter kastade jag ut en näve godis och släppte mina vargar. De började genast söka och då, precis då, ser jag rådjuret i ögonvrån. Världens bästa inkallning fick jag till tack vare världens bästa inkallningsord....goooooooodiiiiiiisssssss........med pipig hysterisk röst. T&T kom ivrigt tillbaka och jag hakade snabbt upp dem i flexikopplen. Taz fattade direkt när jag fick tag på honoma tt det var något. Ögonkontakten försvann och han började flacka med blicken. "Vad är det matte ser?" Han är så signalkänslig att han fattar direkt. Är det inte rösten så är det min kropp, mitt sätt att agera. Jag vet det, och försöker verkligen tänka på det, men där i skogen försvann förnuftet för mig. 3 minter var de lösa under den dryga timmen det tog för mig att ta mig fram till Janne.
"Hmmmm......något var det som jag inte skulle jaga........"
Tanya funderar också......."Konstig promenad det här"......
Efter ca 15 minuter i skogen kom jag fram till Hällungen. En stor sjö som vi med all säkerhet kan bada i från det här hållet i skogen. Tyvärr måste vi gå över järnvägspåret.
Taz sover. Tänk att det där huvudet oftast hamnar utanför.
Tanya ska ju vara där vi är. Till hennes lycka fanns det en stol ledig när vi spelade kort i köket. Här sitter hon och tittar på när vi spelar kort, med Anders tjej Stina brevid. Tokiga, tokiga hund. Hon spanade in köksstolen länge innan hon fick ett läga att kravla sig upp. Det gär bara inte att låta bli att älska henne när hon gör så. Här om dagen fick hon inte plats i soffan. Då låg hon över hela mig. Huvudet uppe vid mitt huvud och rumpan slutade nere vid mina knän. Tungt och varmt och fruktansvärt obekvämt. Där blir man sittande med hjärtat helt fullt av kärlek. Det finns ingen som hon i dessa lägen.
...och han då. Taz den snygga, snälla hunden med värdighet. Så smart och så pigg. Ja, det är lätt att vara stolt när man känner sig utvald av dessa 4benta vänner.......
Kommentarer
Postat av: Kalle
Ja se rådjur och signalkänsliga hundar är ingen bra kombination, mycket kan hända.
Kommer ihåg en skogspromenad på landet när jag inte var uppmärksam och 3 rådjur korsar stigen en bit framför Taz tar ett jättesprång och jag faller omkull samt släpas med en bit och glasögonen går sönder när de träffar en rot
Trackback
