tanyataz

Precis så där lat känner jag mig när det gäller upppdatering av den här bloggen. Fast nu så...nu ska jag ta tag i detta och bli flitig. Japp! Åtminstone flitigare! Sedan kan Taz ligga så där i soffan och lata sig bäst han vill. Han har sedan den där förfärliga nyårsaftonen kommit varje kväll och lagt sig i soffan brevid någon av oss. Kan säga som så att det handlar om att lägga sig där det finns en plats ledig. Sådan är Taz. Han skulle aldrig trycka sig ner och göra sig plats. Den taktiken står däremot Tanya för. Hon gör sig plats.

Nyårsafton ja! Den tillbringade jag först genom att leta efter grannens nuffe som olyckligt smet från deras tomt. Tyvärr en mycket skotträdd nuffe. Taz är också skotträdd, och tillslut så kunde jag bara inte låta hundarna vara ensamma inne och jag i mörket letandes. Husse Per åkte till jobbet för att arbeta natt, och folk har inte vett att smälla av sina raketer klockan 24 utan det smälls hela dagen. Under stunden jag letade fick jag uppleva hur morfar/farfar fyrade av en raket för barnbarnet på tomten och ungen skrek av räddsla. Jag uppskattar inte det här med raketer och kan konstatera att jag suttit i källaren med hund/hundar de senaste åren. Även i år gjorde jag det. Taz låg under trappen och darrade. Jag spelade musik så högt jag kunde på datorn och önskade mig framåt i tiden. 

Det gick heller inte att prata i telefon. Vi hade fel på telefonabonemanget och det lät som ett stört regn i telefonen. Ibland hörde man inget alls bara brus. Ibland var telefonen helt död. Vi fick felanmäla den 2 gånger innan det blev någon ordning på det hela. Det handlade inte om att vi hade utrustning hemma som störde utan om att en kabel i teleskåpet utanför huset nästan var av. Måste erkänna att det var en smula trist att detta hände precis till jul och nyår. Jag försöker ju ringa släkt och bekanta då, men det var inget nöje att sitta och skrika hela tiden, eller snabbt säga det som var viktigast på mobilen.

Oj, höll på att glömma att berätta att nuffen kom hem vid 02-tiden på natten. En annan grannes dotter såg honom och följde honom hem i ösregn. 

Idag firar jag att jag arbetat 5 år på mitt nuvarande arbete. Har tänkt tillbaka på dessa 5 år. En dag för eftertanke om verksamheten blev som jag hade tänkt mig. Om mitt yrke var som jag hade tänkt mig. Jag kan konstatera följande:

• Jag skulle söka tjänsten igen om jag fick chansen.
• Som alltid är det så att ju mer man vet, ju krångligare blir det. Trots detta krångel står jag ut med att krångla vidare och står ut med att folk krånglar till saker mer än nödvändigt och tror på att det går att krångla upp saker och ting.
• Vissa saker skulle jag velat ha sluppit uppleva, men många upplevelser skulle jag inte kunnat vara utan.
• Jag tror på verksamheten och har fått massor av kunskap under de här åren och det finns massor, massor att göra och att lära sig.

  Så idag är jag ganska nöjd med livet och tillvaron. Ska suga på den känslan så länge det bara går och som sagt låta Taz slumra i soffan medan jag försöker ta mig i kragen och skriva i bloggen......