Jag är sååååå korkad!
Pinsamt!
Idag var vi hos en kvinna i Stenungsund som har en liten djuraffär och som trimmar. Hade beställt tid till Tanya. Eftersom det tar några timmar att "rycka" Tanya så gick jag först en promenad med Taz och sedan började jag titta runt i den lilla affären. Per var med och höll i sprattel-Tanya.
Hittar då en helt vanlig munkorg och funderar på om den kan passa till Taz. Det är ju så att Taz tycker barn är rättså mysko individer och vi har pratat om att köpa en munkorg till honom med tanke på att vi ibland umgås med min brors små barn. Det kan gå jätte bra, men vid ett första möte vill vi inte riskera något, så en munkorg ska inhandlas. Jag frågar kvinnan som håller på att trimma Tanya om jag kan ta med munkorgen ut och pröva på Taz. Det är en helt vanlig munkorg i plast. Visst kan jag det, så jag går ut till bilen. När jag går viskar Per till hon som trimmar "Vänta bara, hon kommer snart in igen" .... och ja, det gör jag.
Till mitt försvar måste jag säga att jag aldrig satt på en hund en munkorg. Aldrig behövt det. Jag krängde på munkorgen upp och ner på Taz. Sedan stod jag där och tänkte: Ja men stackarn, ska han verkligen inte kunna se något. Eller är det meningen att ögonen ska komma fram mellan lädret och plasten i munkorgen. Den måste vara väldigt för liten åt honom. Nä, den passar verkligen inte.
In igen till Tanya och de 2benta. "Hur gick det", frågar kvinnan som rycker Tanya. "Inte alls bra, svarar jag. Han kan ju knappt se något med den på" Det blev ju jätte konstigt." Och så visar jag hur jag gjort och när jag får klart för mig hur korkat jag gjort skrattar jag så tårarna sprutar.
Ja, ja...nu vet jag i alla fall hur en munkorg ska sitta........
Nu har Tanya blivit av med vinterpälsen. Det var på tiden tycker husse och njääa, mumlar jag. Jag tycker hon ser så charmig ut i sitt ragg. Den där släta säl-liknande varelsen är liksom inte min knasiga ouppfostrade hund. Ragget stämmer mer med hennes personlighet. Fast Tanya tycker det är skönt att bli av med pälsen. Hon blir ännu mer sprallig och njuter när man klappar henne. Alldeles len är hon utan sitt ragg.
Här kommer lite bilder
Före
Olycklig undertiden....
Efter
Idag var vi hos en kvinna i Stenungsund som har en liten djuraffär och som trimmar. Hade beställt tid till Tanya. Eftersom det tar några timmar att "rycka" Tanya så gick jag först en promenad med Taz och sedan började jag titta runt i den lilla affären. Per var med och höll i sprattel-Tanya.
Hittar då en helt vanlig munkorg och funderar på om den kan passa till Taz. Det är ju så att Taz tycker barn är rättså mysko individer och vi har pratat om att köpa en munkorg till honom med tanke på att vi ibland umgås med min brors små barn. Det kan gå jätte bra, men vid ett första möte vill vi inte riskera något, så en munkorg ska inhandlas. Jag frågar kvinnan som håller på att trimma Tanya om jag kan ta med munkorgen ut och pröva på Taz. Det är en helt vanlig munkorg i plast. Visst kan jag det, så jag går ut till bilen. När jag går viskar Per till hon som trimmar "Vänta bara, hon kommer snart in igen" .... och ja, det gör jag.
Till mitt försvar måste jag säga att jag aldrig satt på en hund en munkorg. Aldrig behövt det. Jag krängde på munkorgen upp och ner på Taz. Sedan stod jag där och tänkte: Ja men stackarn, ska han verkligen inte kunna se något. Eller är det meningen att ögonen ska komma fram mellan lädret och plasten i munkorgen. Den måste vara väldigt för liten åt honom. Nä, den passar verkligen inte.
In igen till Tanya och de 2benta. "Hur gick det", frågar kvinnan som rycker Tanya. "Inte alls bra, svarar jag. Han kan ju knappt se något med den på" Det blev ju jätte konstigt." Och så visar jag hur jag gjort och när jag får klart för mig hur korkat jag gjort skrattar jag så tårarna sprutar.
Ja, ja...nu vet jag i alla fall hur en munkorg ska sitta........
Nu har Tanya blivit av med vinterpälsen. Det var på tiden tycker husse och njääa, mumlar jag. Jag tycker hon ser så charmig ut i sitt ragg. Den där släta säl-liknande varelsen är liksom inte min knasiga ouppfostrade hund. Ragget stämmer mer med hennes personlighet. Fast Tanya tycker det är skönt att bli av med pälsen. Hon blir ännu mer sprallig och njuter när man klappar henne. Alldeles len är hon utan sitt ragg.
Här kommer lite bilder
Före
Olycklig undertiden....
Efter
Kommentarer
Postat av: Karl Jonsson
Ja hon ser ju ut som en säl med mustach efter ryckningen, det borde väl göra lite ont men hon kanske inte är hår öm.
Kalle
Postat av: Karl Jonsson
Hade gärna varit med och sett när du satte den fel.
Förmodligen räcker det med den som ser ut som en strut och är öppen i änden den är i nylon med band att spänna bakom huvudet.
Kallle
Trackback
