tanyataz

Nu är snart midsommarhlegen över och med viss panik känner jag att enbart 14 dagar är kvar av min semester. Paniken är kanske inte den att det bara är 14 dagar kvar, utan mer en undran över vad de där 14 dagarna som redan varit tagit vägen.

Vi lever ett stillsamt semester liv. Mest grejat på tomten och det är väldigt avkopplande. Köpte en häcksax, en elektrisk och kom på att jag var otroligt otränad. Har haft fruktansvärt ont i kroppen på grund av den. Per gick mest och muttrade efter min framfart. Det var nämligen han som fick samla ihop alla grenar osv. Vi har varit till soptippen och Per har lagt om muren kring tomten.

Här om kvällen när jag var ute och vattnade ropade Per på mig för att fråa om jag ville ha en whiskey. Jag svarade Ja tack, och att jag snart skulle komma in. Strax efter ropar han igen och frågar om jag vill ha en choritzo. Jag svarar åter igen att jag strax kommer. Resultatet blev denna drink:



Det räcker nog att ha avnjutit den 1 gång i livet.

I måndags när Per var ute på dagens första runda med hundarna ringer han hem till mig. "Det sitter en skotte bunden här uppe i skogen, säger han". Jag fick snabbt på mig kläderna och gick dit han sa att det satt en hund. Strax ovanför oss finns ett ställe som kommunen gjort iordning för förskolan i området. Ett litet vindskydd, en grillplats, lite träbänkar med mera. Jätte fint har det blivit. Där satt det en liten vit trasselsudd och försökte låta bli att titta på mig. Per hade ropat och tjoat för att höra om det var någon i närheten. Jag gjorde samma sak. Sedan kastade jag lite levergodis till hunden för han sökte inte kontakt med mig, utan såg bara ynklig och rädd ut. När levergodiset  och hund mötts så var jag mer kompis med honom. Hällde upp vatten som jag haft med mig, men han var inte intresserad. Jag gick runt på baksidan för där sluttar det lite. Tänkte att någon kanske trillat där bakom. Ja, jag vet inte riktigt vad jag tänkte mer än oro för den lilla vita hunden. Tillslut satte jag mig på bänekn brevid honom. Funderade lite över hur länge han och jag skulle sitta där innan jag kunde vara säker på att han helt enkelt lämnats där. Skulle jag ringa till polisen för att berätta att jag tagit med en liten hund hem direkt?

Medan jag satt där ser jag plötsligt att hunden reagerar på ljud. Det är några kvinnor som kommer gående längs med el ljusspåret. När de är så nära att vi kan höra varandra ropar jag frågande om det är deras hund. visserligen hade jag redan listat ut det, med tanke på att hunden helt plötsligt vaknat från någon slags apati. Jo, hunden tillhörde någon av dem. Han var gammal och orkade inte gå så långt som de brukar göra, så därför hade de bundit honom där. De "brukade" göra det. Fast viss oro fanns ju naturligtvis att det skulle komma någon arg hund som var lös.

Jag blev såååååå matt. Berättade om min oro. Att jag var på väg att ringa polisen, att jag undrat om någon låg skadad i närheten eller om hunden bara lämnats för att man ville bli av med den. Berättade om att vi tidigare haft en hund som inte heller orkat, men att då fick vi gå kortare promenader och därefter lämna den hunden HEMMA . Sa att små hundar inte bara är lätta byten för arga hundar utan även för grävlingar, kanske rävar och varför inte människor som inte är ärliga. Sen gick jag.

Mötte Per som gått färdigt med våra hundar, lämnat dem hemma och kom till mig för att räkna ut vad vi skulle göra. Tur att jag mötte honom. Han var vansinnig. Per var nog arg hela dagen för händelsen. Man lämnar helt enkelt inte en hund på det sättet. Jag frågade aldrig varför han inte fick vara hemma själv, men idén att sätta honom där ensam är en av de mest korkade idéer jag någonsin hört.

Här är han. Den lilla oroliga vovven i skogen.



Gammal och söt. Värd något bättre än att lämnas utan tillsyn i skogen för att matte ville gå längre..........