tanyataz

Nu har alla "flyttkarlar" bjudits på flyttgröt och livet kanske kan fyllas med lite nya och gamla rutiner. Det värsta är alla blommor som kommit hit de senaste veckorna. Med viss ångest inser jag att ansvaret för att de ska leva tills nästa gång personen kommer hit, är tungt. Intressant att få morotsfrön! Jätte kul, för jag kan med ett leende titta på Per och säga: "Älskling var ska vi ha trädgårdslandet?" Jag är för planteringar av alla slag. Per är emot, så jag tror att vi även fortsättningsvis ska kunna ha någon form av balans i odlandet.

De förbaskade småfåglarna har fortfarande inte hittat till sitt nya matbord! Funderar på att lägga ut stora, stora brödbitar så kanske någon fiskmås hittar oss? Tanya springer alltid ut och kontrollerar om det inte fallit någon smula från talgbollarna i trädet. Dessa bollar liknar mer och mer uppluckrade tvättsvampar. De faller samman av regn och blåst.

Idag skulle vår kompis Janne och vi ta en skogspromenad tillsammans. Detta är "hemtrakter" för honom. Här i närheten är han uppvuxen så vi tyckte att det var jätte lämpligt att vi tog någon stig tillsammans. Sagt och gjort och vi började promenera. Vi gick in i skogen på en traktorväg efter ett tag. Sedan tyckte Janne vänster och "där hade han nog kört med moped" (för ca 25 år sedan), och "hoppsan var var vi nu då"?????  Ja, vi kom fram till en grusväg med ett hus som Janne inte kände igen, men efter ett tag på grusvägen så visste han var vi var. Huset behövde ju inte vara direkt nybyggt, med tanke på hur länge sedan Janne åkt där på sin moppe. Hur som helst så visste tillslut även jag var vi var.

Precis där grusvägen tog slut, vid en hästgård, tog vi av in i skogen. Där fanns skylten "Varning för hunden".......och den kom. En stor schäfer med raggen rest med två unga personer som förtvivlat försökte ropa tillbaka honom ned till gården. Tanya gömde sig i vilket fall inte bakom mig, utan de luktade spänt in varandra. Killen från gården kom flåsande och tog tag i sin hund och vi gick vidare. Första delen av denna breda stig bar verkligen rätt upp. Jag lyckades stå helt still och glida omkull på knäna i leran. Efter 1½ timme var vi åter hemma. Sista biten sprang Tanya och Taz lösa som två galningar. Det märktes inte att vi gått i snabb takt i skogen..........

Avslutningsvis måste jag berätta om lördagsmorgonen. Klockan 07.15 kommer Taz in i sovrummet och ger oss som vanligt en "morgonpuss". Han brukar göra så för att sedan gå och lägga sig. Oftast låter han lite, gnyr, som för att tala om att han kommer och hälsar. Hur som helst så frågar Per mig vad klockan är och jag säger det. Fast istället för att sova en stund till, så mumlar Per att "det är väl bäst att gå ut med honom". Per går upp och jag hör hur han rasslar runt och trär på koppel osv. Han är inte ute länge och när han kommer in så säger han: "Jag vet inte vad det var, han kissade precis som vanligt". Och så muttrar han på Tanya som varit med ute och som tagit hans plats, blöt, i sängen.

Två timmar senare vaknar jag med ett ryck vi konstaterar att vi sovit ovanligt länge för klockan är över 09 på morgonen. Då framkommer det att Per trodde att jag sa att klockan var kvart över tre på morgonen. Eftersom han uppfattat det som om Taz gnydde, så trodde han att han var dålig och behövde ut. Fast Taz lyfte bara på benet och ville in igen. Per hade kastat på sig morgonrocken och stövlarna för att snabbt komma ut. Han var så trött att han knappt fick upp ögonen. Han är inte bara trött i ögonen, skulle jag vilja påstå, utan båda öronen hade inte heller vaknat. Undrar vad hundarna tänkte?