tanyataz

Idag på förmiddagen spårade vi med blodpudding. För något år sedan (eller antagligen längre sen) fick jag tipset av Christine Leijd på Hittehund. Jag håller mig antagligen inte exakt till hennes mall, men själva idén att spåra med blodpudding är en mycket billig variant och en kul idé.

Så här gör då jag.

En djup tallrik med blodpuddingbitar och vatten. Detta körs sedan en kort stund i micron för att därefter mosas med en gaffel.

Jag tar lite vatten och blodpudding i taget och sedan häller jag sörjan i en plastbunke. Alternativet är en vanlig plastpåse. Gahhh, ser inte gott ut! Fast Tanyas nos var med hela tiden!



Så måste du då se till att ha snygga gummistövlar som tillsammans med platbunken (plastpåsen) utgör en helhet i färg och form. ;) En av mina julklappar var dessa gummistövlar! Visst är de snygga!? Det ser ut som om jag fått dem för att de ska passa i färg med bunken!



Jag tog med mig gummistövlarna ut för att byta mot mina kängor. Nu kliver du ner i sörjan. Det gäller alltså att inte ha de snyggaste skorna på sig. Så kliver du iväg efter att ha geggat ner dig. Behöver du fylla på dina steg så kliv ner igen i sörjan och gå vidare.



I slutet på spåret la jag ett grisöra. Därefter gick jag lite åt sidan och bytte till mina känger igen. Så väntade jag 30 minuter, vilket jag märkte var för kort tid. Tanya vädrade i luften efter spåret när hon tappade bort det. Annars så var hon riktigt, riktigt duktig...........

Efter en stunds väntan var det Taz tur. Jag har inte lagt något spår till honom tidigare.


När vi kom fram till själva start platsen där jag trampat runt lite i backen för att riktigt visa att här börjar spåret, så satte jag mig på huk och sa "sök". Japp, tänkte nog, Taz här ska sökas. Stackars hund! Han har blivit miljöskadad. Sök för honom är godis i träden. Så han luktade in varje träd längst vår bana. Så ner i backen med nosen och gick efter blodpuddingspåret samtidigt som han slickade backen för att titta upp och "krama" närmaste träd. Det tog ett tag innan vi var framme vid grisörat.



Långt, långt bort kunde vi höra "skott". Taz lystrar efter att han ätit upp sitt öra i skogen.