Inte kan det väl vara dags att börja träna?
Sakta, mycket sakta börjar jag smälta detta med att jag ska springa 2,1 mil. JAG ska göra det. Inte bara just 2,1 mil utan jag måste ju träna på eländet också. Just nu tröstar jag mig själv genom att inte ta tag i saken att köpa ny gymnastikskor eller som min man säger "gummiskor". När jag har tröstat mig färdigt ska jag släpa mig in till någon hurtig, entusiastisk försäljare som antagligen kommer att få mig att köpa den dyraste skon de har, för att jag tror att det både kommer att bli lättare och roligare, att springa i dem, än ett par som kostar hälften så mycket. Fast med de där skorna kommer det en ny sport bh. Ett stycke pansarstycke som håller de där synnerligen tunna, men ack så långa skinn bitarna på plats intill kroppen. Ibland tror jag att de där 23 kilona jag gått ner är från huvudet fram till midjan. Har fått någon slapp skinn bit under hakan också.
Jag kan stå med fötterna isär och skaka på benen så att låren dallrar jätte länge. Testade skillnaden idag med att spänna musklerna i låren och göra samma sak. Hur jag än försökte titta och vara positiv såg jag ingen direkt skillnad. Jag har gäddhäng över knäna och häng både här och där. Undrar om det stramar upp sig med lite muskler eller om jag kommer att jogga runt som dallrigt fläsk i 2,1 mil? Likt Barbamamma, formbar och mjuk!?
I fredags träffade jag några fd grannar på min sons student. Vi kom in på det där med löpning och jag deklarerade stolt att jag minsann skulle springa Göteborgsvarvet. Jag möts av en förvånad blick och orden: "Men du springer väl inte????" Just precis så är det. Jag springer inte. Jag joggar inte. Fast jag har bestämt mig för att jag ska göra det och jag ska börja jogga när jag tröstat mig färdigt.
Undrar om jag kommer att komma till det läget som hundarna är i? Det att de blir tröttare av mental träning än att springa i skogen? Vi hade nämligen två vrak med oss hem efter student firande i Nyköping. Socialträning i stadsmiljö tog knäcken på de här skogsmullarna. Totalt slutkörda var de.
Min son! Jag är så stolt över min son som nu gått ut gymnasiet. Naturvetenskapliga linjen på Gripenskolan i Nyköping. Äntligen var det slut....för att ta nya tag.
