tanyataz

Idag, just idag, är det Världshälsodagen för psykisk hälsa. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta. Sida upp och sida ner. Vända ut och in på tankar, på tidsepoker och ge beskrivningar om människor jag genom åren mött som arbetar med dessa frågor på olika sätt. Människor som genom åren någon gång, eller ibland, drabbas av psykisk ohälsa. Jag lockas av tanken att lyfta dessa historier utifrån mina egna tankar och ideologier, men jag inser att jag har en begränsning och jag måste ha en struktur för att göra detta, annars drunknar jag i mina tankar.

En gång i tiden valde jag att arbeta för andra människor och med andra människor. Just detta har varit min väg genom arbetslivet, även om jag, likt många andra, inte följt en och samma europaväg utan svängt av och tagit ett och annat sidospår. Jag har aldrig ångrat mina yrkesval. Aldrig någonsin har jag gjort det. Varje dag är en utmaning, men varje dag är inte en kamp för mig, vilket det kan vara för så många andra.

Jag har förundrats över människors egen motivation och kraft att återhämta sig. Så många kloka tankar, så många unika livsöden. Jag bär dem med mig, vårdar dem i mina tankar och kan förmedla dem vidare i form av hopp inför andra i svåra situationer.

Även hoppet har en baksida och de svåraste av alla svåra stunder har också funnits nära mig. Människor jag mött som nu endast finns med mig i tanken och inte i livet. Ingen har lämnat mig oberörd, alla finns där. Ibland är livet så svårt och så fruktansvärt tungt.

När jag sitter där och tuggar i mig middagsmaten med makens berättelser kring kemiskindustri och plyetentillverkning förstår jag oftast ingenting. När jag sedan försöker berätta om försäkringskassans nya regler eller någon handläggares utomordentligt dåliga bemötande samt ovilja, förstår han ingenting. Jag hör om packningar, ventiler, olika gaser och någon form av resultat kring detta som då stämmer eller inte stämmer, och hur det än är så har jag oerhört svårt att tycka eller förstå någonting om det. Han får höra om en helt annan värld och oftast ser han helt frågande ut när han förstår att jag inte bett någon dra åt helvete, för i hans värld är rak kommunikation den bästa vägen, och i min värld behöver jag både vara rak men också smidig för att nå resultat. Det är verkligen två skilda världar som möts över tallriken och jag är så tacksam över detta.

Tänk om vi båda varit i samma värld? Tänk om vi suttit där och analyserat Borealisanläggningen i Stenungsund eller drunknat i mitt dagliga arbetsliv. Analyserat skorpor till smulor! Så ytte-pytte-liten vår värld tillsammans blivit då! För även om jag inte fattar speciellt mycket kring kemiskindustri är det den som drar mig ur mitt yrkesliv och rensar min ibland överkokande hjärna till vila.

Jag gillar att vara sorglös, älskar att slänga käft, vara banalt ytlig och skratta så jag gråter. Dessa egenskaper försöker jag vårda, mitt privatliv, för att mitt yrkesliv ska fungera. Tänk om jag valt att arbeta med någonting annat eller blivit förälskad i en man från mitt yrkesliv? Hade jag skuttat runt i korsett på linedancefester då? Hade jag suttit och försökt förstå mig på plasttillverkning? Hade jag överhuvudtaget skrivit en endaste rad av egna tankar?

 Ingen aning!

Fast det jag vet är att : Mitt yrke är inte mitt privatliv, men mitt privata liv blir färgat av mitt yrkesliv. Eftersom jag haft förmånen att välja mitt yrkesliv och trivas så fantastiskt bra i alla mina val ville jag som privatperson lyfta fram denna dag, även fast mitt yrke inte är mitt privatliv. Hänger ni med? Strunt samma! Idag är det i vilket fall som helst Världshälsodagen för psykisk hälsa och den berör oss alla på något sätt!

Ta vara på din dag!