tanyataz

 Ibland har vår landsfader inte vetat riktigt vad han sagt, gjort eller var han stått med sina fötter. Kan vara en charmig egenskap, men just för en konung mer pinsam än för gemene man. Han får ju faktiskt betalt för att representera mig och Sverige, så då skulle det kännas bättre om han hade liiite bättre koll på var han var och vad han gjorde, i alla lägen. Under de senare åren har jag personligen känt att det är bra med Sveriges konung när Sveriges konung inte vandrar ut i det offentliga ljuset. Bättre en ljusskygg varelse, för granskning i offentlighetens ljus tycks hela tiden bli så fel. Stackars konungen, han försöker glatt vända blad och gå vidare precis som andra kan ”viftar på svansen och går vidare”. Vilken tur att han inte använde sig av det uttrycket i de påstådda kvinnoaffärerna. Där var det sannerligen bäst att vända blad och inte vifta på svansen!

Nu var det inte Sveriges stadsskick det här skulle handla om, utan det här med att vända blad, göra ett bokslut, starta ett nytt kapitel, ge sig ut på okänd mark, ta ett skutt eller ett hopp…….och då inte i några snaskiga otrohetsaffärer utan om att byta inriktning i livet. Arbetsinriktning!

Jag har alltid tyckt om att arbeta. Något som jag haft förmånen att hela mitt vuxna liv kunnat göra och som jag gläds åt. Sedan jag var 18 år har jag arbetat med människor med psykisk ohälsa, vilket kanske inte är riktigt sant, eftersom jag under den här tiden studerat, fött barn och även arbetat i några utbildningsprojekt, men nästan sant är det trots allt. Det som är sant är att jag varit offentligt anställd sedan 18-års ålder. Först en lång arbetsperiod inom landstinget, sedan mina senaste 10 åren, inom den kommunala verksamheten. Var jag än har varit, som då är inom en mängd verksamheter, med många olika inriktningar inom landstinget, så har jag trivts med mitt arbete. Även de senaste åren, som Personligt ombud för människor med psykiska funktionsnedsättningar, har jag verkligen trivts. Det är alltid en ära att få hjälpa någon en bit på vägen, var man än är, vilken verksamhet man än befinner sig i. Att få ta del av andras liv, tankar och försöka se möjligheter i det ibland omöjliga är utmaningar jag finner sådan livsglädje i. Baksidan på allt detta är medvetenheten om den fattigdom som för mig blivit tydligare och vanligare. Många är de gånger då jag förundrats över människans förmåga och påhittighet, in i det oändliga för att ta sats, återigen, för att få ett liv med livskvalité. Kan även tänka tanken att för en del är det svårt att vända några blad eller försöka vifta på någon svans och kliva vidare. Man behöver hjälpen att finna en ny bok med nya blad eller hitta upp på den där stigen och vandra vidare på. Det är tur att det finns, så många fantastiska stigfinnare och sakletare som hittar böcker, där ute i offentligheten. Ingen nämnd, ingen glömd.

Jag känner en sådan stor ödmjukhet för livet och för alla dem jag de senaste åren fått möjlighet att försöka hjälpa. När jag för en av mina klienter berättade att jag skulle vara tjänstledig och troligtvis inte skulle komma tillbaka sa hon: ” Jag vill inte bara tacka dig för allt du gjort för mig och min familj, utan allra främst vill jag tacka dig för att jag faktiskt fått lära känna dig”. Som Personligt ombud är det så det ska vara, jag kan vara personlig utefter den jag träffar, utan att vara privat. När någon känner så, tänker så, det är då det blev rätt!

De sista orden ” allra främst vill jag tacka dig för att jag fått lära känna dig”. Så känner jag också, med så många.

Nu har jag fått möjlighet att ge mig i kast med någonting jag aldrig gjort tidigare och det är att driva företag. Som delägare tar jag ett stadigt tag i min affärspartners näve och förlitar mig på att hans gamla, väl beprövade erfarenhet och kunskap ska hjälpa mig med företagsgrunderna och passa ihop med mina nya idéer. Tänker inte bara ”mina nya idéer” utan det finns nog både den ena och andra idén som behöver dammas av och lyftas fram i ljuset. Eftersom jag är en människa som tror på förändring och dessutom vet att det ibland är extremt långvariga processer tror jag verkligen på det jag gett mig in i. En bit i taget ska jag lägga av det här puzzlet och i mig bubblar något om att det här ska bli väldigt roligt eftersom det finns mycket att göra. En riktig utmaning!

Så vill ni se en förvirrad människa, som troligtvis kommer att svara fel i telefon, åka till fel arbetsplats på morgonen, sätta sig och skriva överklagningar i bokföringen och så mina ränder som aldrig går ur mig; snubbla, spilla, skratta, svamla, prata först och tänka sen, då ses vi på……………………….

 Stenungsunds Bowlingcentrum i höst!

Varmt välkommen!

Wiiiiiiii........tur att jag inte är någon Bernadotte.........